Elin Venholen är skribent på Liberala Nyhetsbyrån.
Den svenska abortlagen trädde i kraft 1975 och fyller alltså femtio år i år. Innan den infördes var det svårt att genomföra en abort lagligt i Sverige och det krävdes särskilda omständigheter och två läkarintyg. Många kvinnor vidtog drastiska åtgärder för att avbryta en graviditet. Ibland livsfarliga sådana. Att äta tändstickor med tvål eller spruta in tvål i livmodern är bara två exempel på metoder som använts för att fördriva foster och som kunde få allvarliga konsekvenser.
Under 1960-talet åkte många svenska kvinnor till Polen, där abort då var tillåtet, för att avsluta graviditeter. Idag är tillgängligheten för säkra aborter och preventivmedel i Sverige mycket god och det har räddat många liv, men lagstiftningen har trots detta brister. Rättssäkerheten och transparensen brister för den som av sociala skäl söker tillstånd för en abort efter graviditetsvecka 18. Det framkommer genom den abortutredning som nyligen gick ut på remiss. Efter 50 år har lagstiftningen nått sitt bäst före-datum.
Mellan graviditetsvecka 18 och 22 krävs tillstånd från Socialstyrelsens rättsliga råd för att få genomföra en abort. Rådet består av en blandning juridiskt och medicinskt kunniga samt allmänna företrädare som är lekmän. En abort efter graviditetsvecka 18 kan beviljas om det finns synnerliga skäl, även kallat sociala skäl, eller om graviditeten medför risk för liv eller hälsa.
De beslut som det rättsliga rådet fattar går inte att överklaga och besluten motiveras inte. I abortutredningen framkommer att flertalet organisationer är kritiska till av det rättsliga rådets hantering av ansökningar om abort av sociala skäl. Kritiken handlar om bristande förståelse för individens situation och dålig insyn i beslutsfattandet. Det har även riktats kritik mot rådets sammansättning med allmän företrädare.
Självbestämmande är en grundsten vad gäller abortlagstiftningen. Lagen är utformad på en balansgång mellan det och fostrets livsduglighet. Det är av denna anledning som det rättsliga rådet har fått ansvar att avgöra när en abort ska genomföras. Med ett sådant system krävs dock att systemet har förtroende och inte är eller uppfattas som godtyckligt. Idag saknas helt insyn i de bedömningar som rådet genomför. Det innebär att deras beslut kan innebära en allvarlig inskränkning i rätten till självbestämmande. I en debattartikel i Dagens Nyheter har flera intresseorganisationer benämnt det rättsliga rådet som en föråldrad institution.
Val. Att bli förälder mot sin vilja är inget som någon bör bli.
Abort är en fråga som etiskt kan vara svårhanterlig, men politiskt finns det bara ett rätt svar. Ingen ska tvingas genomgå en graviditet som de inte önskar. Att den absoluta gränsen för abort idag går vid vecka 22 är för att fostret fram till dess inte bedöms vara livsdugligt. Det är en bra avvägning. Att neka någon på oklara grunder innan denna vecka nåtts är helt enkelt fel.
Det är enbart cirka en procent av alla aborter som genomförs efter vecka 18, men att beviljas eller nekas en abort är livsförändrande för de som ansöker. Att det inte sker på ett rättssäkert sätt är därför mycket allvarligt. Flera partier har efter kritiken öppnat upp för att ändra systemet och det är minst sagt på tiden. Det rättsliga rådet består med all säkerhet av kompetenta människor, men det är inte acceptabelt att de fattar livsavgörande beslut utan insyn och motivering.