Om du är över 40 finns det en stor chans att du inte känner till Hooja. Men gruppen och dess musik har de senaste åren blivit en stor succé, främst bland de yngre generationerna. Ända ned i förskoleåldern älskar man Hooja, även om textrader som: “Nå groggen var väl god, men efter första klunken jag ändå sakna dunken, de fråga "vill du vaska? Skulle hälla ut min flaska, voi helvetti vad gör du? Nå groggen, du förstör ju” från monsterhiten “Banan, melon, kiwi och citron” kanske inte är de lämpligaste för 5-åringar.
Hooja har utsetts till årets artist på P3 Guld. De är sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 och har uppträtt på Allsång på Skansen. De är också nominerade till flera Rockbjörnar.
De två av musikerna från Gällivare som vill vara anonyma, klär sig i skotermasker, fleecetröjor och mörka glasögon. Deras anslag är humoristiskt, en kärleksfull drift med machokultur, norrlänningar, tornedalingar och sverigefinnar. På samma sätt som många andra musiker, skådespelare, författare och komiker använder de sina erfarenheter av lokala stereotyper som källa att ösa ur. Exemplen på när det gjorts tidigare och fortfarande görs är många; Kurt Olsson, Weyron i Ottan, Tiffany Persson, karaktärerna i Solsidan för att nämna några. Likaså många av de förortsrappare som beskriver sin verklighet genom musik.
Att beskriva och driva med stereotyper är en del av ett kulturarv såväl som ett sätt att äga berättelsen om sin egen identitet och omgivning.
Därför blir det mycket märkligt när författaren och kulturskribenten Po Tidholm hävdar att Hooja har ett ansvar att nyansera nidbilden av den norrländska mannen.
“Schablonerna Hooja använder tillhör den gamla traditionen av hur man har exotiserat glesbygdkaraktärer och hur man har exotiserat Norrland” säger Tidholm (SVT 11/7).
Han menar också att: “om det här blir den dominerande manliga identiteten i Norrbotten, hur är man då hbtq-person eller en person från en annan kultur i den kontexten? Eller hur är man kvinna i förhållande till det här?”
Det är en helt orimligt inställning. Hooja har naturligtvis ingen som helst skyldighet att göra sin musik på annat sätt än de själva vill. För den som är mer intresserad av att lyssna på musik som hämtar inspiration från andra sorters upplevelser och har ett annat anslag finns allt från Maxida Märak till Roger Pontare.
Po Tidholm borde testa en drink med banan, melon och kiwi, men utan citron. Det kanske skulle göra honom lite mer öppen för humor och skilda kulturella uttryck.