Valnatten den 9 september 2018 var en natt som alla försökte utropa till sin.

Moderaterna hade undvikit det sammanbrott många förutspått. Liberalerna och Miljöpartiet hade klarat sig över fyraprocentsspärren. Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna hade ökat, om än inte så mycket som de hade hoppats på.

Även på Socialdemokraternas valvaka, på Färgfabriken i Stockholm, jublades det. I mätningar inför valet hade de snuddat vid 23–24 procent, en möjlig historisk kollaps.

När rösterna räknats stannade mätaren i stället på 28,2. Det överträffade inte bara lågt ställda förväntningar utan gav Socialdemokraternas en mandatfördel som mynnade ut i bibehållen regeringsmakt.

Det var en viktig vinst för partiet. Men samtidigt ställde den segerkulisser framför tilltagande strukturella svagheter.

Titta exempelvis på utvecklingen inom sjukvårdsområdet, en av Socialdemokraternas historiska paradgrenar. Efter valet 2014 styrdes 13 av 21 regioner, med störst ansvar för sjukvården, av en rödgrön konstellation. Efter valet 2018 fanns bara en kvar.

Visserligen sitter Socialdemokraternas med i styret på en del håll, men inte i vänstermajoriteter och långt ifrån alltid som ordförande.

Det historiska förtroendet, som tidigare varit så grundmurat att de faktiska förhållandena i vården närmast varit irrelevanta, spelade ingen roll när väljarna konfronterades med vårdköerna.

Den utvecklingen är varken en slump eller begränsad till sjukvårdsområdet. Under våren 2021 har flera mätningar konstaterat att det så kallade sakägarskapet – förtroendet för ett parti i diverse politiska sakfrågor – glidit Socialdemokraterna ur händerna.

Socialdemokraternas brukade vara främsta parti inom ett tiotal områden – minst. I februarimätningen från Demoskop (Kvartal 15/2 2021) var bara en topplacering kvar: skola och barnomsorg.

När sakägarskapet försvinner vittrar förtroendet i stort. Det är det som har hänt systerpartierna i Europa. De enda som har en idé om hur det ska lösas är vänsterfalangen, som exempelvis passar på att driva på för en återinförd fastighetsskatt.

Förvisso klassisk socialdemokratisk politik. Men samtidigt det som bland annat Göran Persson (S) menar orsakade valförlusten 2006.

Att partiet sedan dess vunnit storstadsregionernas villamedelklass men förlorat arbetarväljare gör inte kalkylen bättre.

Dessutom: Hur har man tänkt sig att få med sin nya partner Centerpartiet på skattehöjartåget?

Det är i denna veritabla rävsax som det socialdemokratiska arbetarpartiet via digitala skärmar firar sin 1 maj 2021.

Vägen är blockerad både till vänster och till höger. Därmed återstår bara att försöka bränna jorden för sina motståndare.

I Svenska Dagbladet (18/2 2021) beskriver den politiska journalisten Torbjörn Nilsson desperationen i partiets toppskikt. Strategin inför valet är att ifrågasätta den demokratiska legitimiteten i en M-regering som tar stöd av Sverigedemokraterna.

”Det här är det kort vi har kvar att spela”, som en högt uppsatt socialdemokrat säger.

Vad man ska använda regeringsmakten till verkar ingen veta, och det verkar knappt spela någon roll längre. Bara man har den.