Jerusalem. Lewi Pethrus syn på judarna var en form av kristen Sionism. Judarna ansågs ha en roll i den yttersta tiden inför Jesu återkomst – och därför måste samlas i det heliga landet. En följd av detta synsätt blev att den inhemska judiska befolkningen borde emigrera, men också konvertera till Kristendomen
Tomas Poletti Lundström och Markus Lundström är forskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, och driver forskningsprojektet ”Frikyrkan och Förintelsen”. Som del i det har de gått igenom Lewi Pethrus, pingströrelsens stora frontfigur under 1900-talet, privata bibliotek. Där fann de antisemitisk litteratur, såsom Sion vises protokoll, och utkast på predikningar med antisemitiskt innehåll.
Inför sin församling ska Pethrus på 1930-talet ha kallat dåtidens judar för fixerade vid pengar och affärer, och att judarnas ”förmåga att komma till makten” låg bakom judeförföljelserna i det då nybildade Nazityskland.
Pethrus höll kontakten med radikala nationalister även efter krigsslutet, och försvarade vissa av dem. Det och mer som forskarna hittat presenteras i en lång artikel i Aftonbladet (26/6). Pethrus anses vara den svenska Pingströrelsens grundare och eftersom han också var en av Kristdemokraternas grundare blir det politiskt sprängstoff. Det handlar om ett regeringspartis rötter och historieskrivning.
Anklagelserna handlar inte om att Pethrus var någon fullblodsnazist. Han förfärades över förintelsens fasor, en förfäran som en av forskarna säger sig tro vara högst genuin till den av Pethrus grundade kristna tidningen Dagen (27/6). Det friskriver dock ingen från anklagelser om antisemitism, som även kommer i andra former än övertygad nazism. Rötterna till 30-talets nazism är komplicerade, och antisemitismen sträcker i flera förgreningar framåt i tiden.
Första veckan i juli pågår Pingströrelsens stora sommarkonferens i Husbondliden utanför Lycksele. Historiken kring Lewi Pethrus syn på judarna är något som borde diskuteras både där och inom hela rörelsen på ett seriöst och rannsakande sätt. Ingen gynnas av att tidigare ledare sätts på piedestal och uppfattas som ofelbara.
Första veckan i juli pågår Pingströrelsens stora sommarkonferens i Husbondliden utanför Lycksele. Stora tältet under veckan rymmer 1 700 personer.
Inom Kristdemokraterna bör frågan också diskuteras öppet och utan skygglappar. Partiledaren Ebba Busch (KD) har all anledning att varsamt hantera de nya rönen, men väljer istället att spela rollen som attackpolitiker. Anklagelserna är allvarliga, och då måste man ha på fötterna, heter det (Aftonbladet 29/6).
Om en gedigen genomgång av grundarens privata arkiv, inklusive brev och protokoll från kring partiets bildande inte duger, är det svårt att begripa vad som skulle göra det? Kanske att de nya rönen publiceras som forskningsstudie istället för i Aftonbladet? Det är planen, men det kommer att ta flera år.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch (KD) har reagerat hårt och avfärdat forskningsuppgifterna om partigrundaren Lewi Pethrus.
"I de underlag som vi har runt partiets bildande, tal som hållits i Kristdemokraterna, så finns det inget belägg för att man har hyst antisemitiska sympatier" förfäktar KD-ledaren, och vägrar ta in rön från annat håll.
Dessutom styr Busch över till sin tid som partiledare, och konstaterar att hon varit en hård motståndare mot antisemitism. Men det är inte vad som ifrågasätts. Det skulle krävas enorm enfald för att tro att det var denna sida av Pethrus som Busch refererade till när hon i ett tal hyllade pingstpastorn som "en otrolig källa till inspiration."
Men det finns ett riksdagsparti med färskare och långt mer komprometterande rötter i nazismen, som dessutom gång på gång visat sig omoget att hantera sin historia, och det förpliktigar för andra partier att vara såväl öppna som ärliga när de skriver historia. Särskilt om partiet i fråga valt att samarbeta med Sverigedemokraterna.