Barn är individer med egna relationer, känslor och behov.
Barn är också egna rättssubjekt och inte sina biologiska föräldrars ägodel.
Är det så svårt att förstå? Ja, tydligen. I alla fall för svenska myndigheter, som inte tycks bry sig om att Barnkonventionen numera är svensk lag och att barnets bästa ska vara vägledande i alla beslut som rör barn.
De senaste veckorna (16/9 2021 och 22/9 2021) har Dagens Nyheter berättat om en treårig pojke som är född i Sverige och som tillbringat hela livet i ett familjehem i Skåne.
Nu riskerar han att utvisas till ett land där han aldrig har varit och där det inte finns någon som tar emot honom.
Pojkens biologiska mamma var asylsökande från Nigeria. Hon lider av psykisk ohälsa och bedömdes kunna skada pojken, varför han bara 11 dagar gammal omhändertogs enligt LVU, lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga.
Kort därefter fick den biologiska mamman även besöksförbud och förra vintern återvände hon till sitt hemland.
Den biologiska pappan är okänd.
Pojken har nu hela sin anknytning hos familjehemmet. De är hans mamma, pappa och syskon och där är han älskad och trygg.
Att slita upp en treåring från den tillvaro han levt i hela sitt liv riskerar att orsaka ett livslångt trauma. Det borde vara i fokus när myndigheterna ska fatta beslut.
Men Migrationsverket och Migrationsdomstolen tycks tvärtom bortse från detta faktum. Likadant gör Individ- och familjenämnden i Landskrona, den kommun där pojken omhändertogs.
I stället för att ta sin uppgift att skydda barnet säger nämndens ordförande Torbjörn Brorsson (M) i en intervju i Dagens Nyheter (23/9 2021) att det vore förkastligt att ifrågasätta Migrationsverket.
Den biträdande chefen för individ- och familjeförvaltningen i samma kommun resonerar på liknande sätt, och menar att det inte är möjligt att ansöka om vårdnadsöverflytt till familjehemmet eller på annat sätt agera för att stärka pojkens möjligheter att få stanna i sin familj.
Varken Migrationsverket eller kommunen är tvingade att agera som de gör. Att ignorera Barnkonventionen och barnets bästa är ett val.
I utlänningslagen finns det möjlighet att bevilja uppehållstillstånd för minderåriga som är omhändertagna enligt LVU eftersom ”det inte anses rimligt att överlämna barn till vårdnadshavare som är ur stånd att ta hand om ett barns liv och hälsa.”
Socialtjänsten har å sin sida ett myndighetsansvar att skydda alla barn som vistas i Sverige från att fara illa.
Det finns inga lagliga hinder att vårdnadsöverflytta treåringen.
Det är inte längesedan fallet Lilla Hjärtat täckte tidningssidor över hela landet. Politiker förfasade sig och efter många års ovilja att ändra lagen för att ytterligare förstärka barnrättsperspektivet presenterades tidigare i år lagförslaget Lex Lilla Hjärtat.
Det är dock långt ifrån tillräckligt eftersom det när olika lagstiftningar står mot varandra fortfarande är så att myndigheter ser barn som biologiska familjers tillhörigheter. Så får det inte vara.
Det är dags att en gång för alla sätta stopp för de omänskliga beslut som sliter upp barn som omhändertagits tidigt med rötterna. Det går att göra, men det kräver politisk vilja och ryggrad nog att stå upp för vad som är rätt.
Det tycks den nuvarande regeringen tyvärr sakna.