Socialdemokraterna blev störst, men minskade.
Överlag backade de traditionella politiska partierna i kyrkovalet. Socialdemokraterna tappar sex mandat i kyrkomötet – Svenska kyrkans högsta beslutande organ – Centerpartiet tappar fyra och Sverigedemokraterna fem. Valdeltagandet blev drygt 17 procent.
Men finns det förlorare så finns det också vinnare.
Vänstern i Svenska kyrkan (Visk) gör ett kanonval. Ökar från nio till 18 mandat. Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (Posk) ökar sex mandat, från 43 till 49, och blir därmed näst största nomineringsgrupp.
Generellt kan man säga att de rena politiska partiernas inflytande över Svenska kyrkan minskar. Det går långsamt, men det minskar.
I våras gick ärkebiskop Antje Jackelén ut i tidningen Dagen (21/4 2021) och menade att systemet med nomineringsgrupper kopplade till politiska partier är otidsenligt. Vi kan nog utgå ifrån att det är de som är aktiva i Svenska kyrkan, de som bryr som om kyrkans väl och ve, som röstat. I det sammanhanget ska Jackeléns synpunkter inte underskattas.
Sedan finns det de som i stället för att sätta kyrkans bästa främst vill använda kyrkan som en språngbräda ut i den sekulära politiken. Att högerextrema Alternativ för Sverige (AfS), ett utbrytarparti från Sverigedemokraterna, ges inflytande i Svenska kyrkan är olyckligt.
Fredrik Modéus är biskop i Växjö stift. Han ser mörka och olycksbådande ”tecken i skyn”. Till SVT Nyheter (20/9 2021) säger han: Det är en varningssignal. Vi kommer att behövs ta upp kampen för en kyrka som också fortsatt är öppen och solidarisk.
Precis så är det. För bortom alla diskussioner om vem och hur kyrkan ska styras är det viktigt att den inte tappar sin förankring i samhället. Står upp för de svaga, de som har svårt att göra sig röst hörd, diskrimineras eller riskerar att bli det. Det som kallas solidaritet.
Årets kyrkoval blev en spegelbild av den allmänna debatten, av det samhälle vi lever i.
Miljöprofilerade Himmel och jord fick till exempel ett mandat på klimatfrågorna. Diskussionerna kring hur kyrkan ska kliva in i framtiden avspeglade sig i framgångarna för de fristående nomineringsgrupperna.
Långsamt, långsamt minskar de sekulära partiernas inflytande över kyrkan. Men ännu så länge saknas det mandat för att få till en förändring. Som maktbärande parti vill Socialdemokraterna ha fortsatt inflytande över olika samhällsnivåer, så även kyrkan.
Att Svenska kyrkan mått bäst av att slippa inflytandet från sekulära partier tycks inte ha nått partikansliet på Sveavägen.