För några dagar sedan stod det klart att regeringen vill öka insatserna mot spridningen och etableringen av invasiva arter. Det ska man göra genom att satsa 50 miljoner kronor årligen från och med nästa år till 2026.
Det är ett välkommet initiativ.
I Sverige finns idag omkring 400 invasiva arter. Det är växer och djur som på ett eller annat sätt har tagit sig från sin naturliga miljö till andra platser som en följd av mänsklig aktivitet. Det kan handla om arter som en gång i tiden följt med i fartygs barlastvatten eller prydnadsväxter i trädgårdar som förvildas. Även den globala uppvärmningen gör att arter kan breda ut sig på områden som tidigare inte var beboeliga för dem.
Att invasiva arter sprids och etableras är inte problemfritt. Risken är att de konkurrerar ut de djur och växter som redan finns på platsen. Det kan handla om fiskar som äter upp andra fiskars rom och därmed försvårar fortplantningen eller att virus sprids med de nya bosättarna.
I förlängningen kan det leda till att färre arter får chanser att klara sig, resultatet blir ett mindre motståndskraftigt ekosystem och därmed högre risker för skador på miljö och klimat. Med färre antal djur och växter rubbas balansen, samtidigt som ett eventuellt sjukdomsutbrott riskerar att få långt större konsekvenser än om fler arter levt på platsen.
Stora delar av arbetet mot invasiva arter handlar om förebyggande åtgärder, såsom internationellt arbete mot artspridning genom barlastvatten. Men det handlar också om identifiering och rapportering från allmänheten. Därför är det bra att regeringens kommande satsningar på området delvis kommer att fokusera på just den upplysande aspekten. Att allmänheten ska få större kännedom om vilka arter som är invasiva.
Samtidigt måste sägas att regeringens arbete i frågan är en smula otydligt. Inför den kommande höstbudgeten har exempelvis Svenska turistföreningen, STF, varit ute och försökt få regeringen att höja anslagen till länsstyrelserna. Detta då länsstyrelserna, i den budget som nu ligger, fått se anslagen till skötsel och skydd av svenska naturreservat och nationalparker minska.
En som uppmärksammat de neddragna anslagen är Mattias Lindholm, naturvårdschef på Västkuststiftelsen, en stiftelse som ansvarar för skötseln av naturreservat i Bohuslän. Lindholm har tidigare berättat för tidningen Bohusläningen hur de minskade anslagen gör det mer komplicerat att få resurserna att räcka till. Exempelvis blir det svårare att skicka betesdjur till naturreservaten, något som på några år kan innebära en risk att invasiva arter såsom vresros, hinner sätta sig. Då med stora svårigheter att i efterhand lyckas få bort arten.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har tidigare sagt till media att satsningarna inom klimatområdet samtidigt måste ta hänsyn till det ekonomiska läget. Och nog är det så. Vad höstens budget, som presenteras den 20:e september, har att bjuda på i naturvårdens område återstår att se. Förhoppningsvis blir det satsningar som motverkar en situation där man både bromsar och gasar samtidigt när det kommer till arbetet mot invasiva arter.