Hatet och hoten gjorde att Judiska föreningen i Umeå lades ner för några år sedan.
Det finns judiska föräldrar som vill att deras barn ska överge sitt judiska släktnamn för att slippa hat, hot och trakasserier.
För bara några veckor sedan ristade någon (eller några) in nazistiska och antisemitiska budskap på Floraskolans sporthall i Skellefteå.
Skammens lista hade kunnat göras mycket längre. Men vi stannar där.
På tisdagen (1/6 2021) presenterade Henrik Bachner och Pieter Bevelander rapporten ”Antisemitism i Sverige – En jämförelse av attityder och föreställningar 2005 och 2020”. Bachner är idéhistoriker med inriktning på studier av antisemitism och Bevelander är professor i internationell migration och etniska relationer vid institutionen för globala politiska studier vid Malmö universitet.
En av de centrala frågeställningarna var: Ökar eller minskar den svenska antisemitismen? Det har länge framförts farhågor, inte minst i den offentliga debatten, om att den ökar.
Svaret från forskarna var: Det kan vi inte säga. Attitydundersökningar är inte nog för att kunna besvara frågan om antisemitismen ökar eller minskar i ett samhälle.
Vad de båda forskarna däremot kunnat slå fast är att stödet för antisemitiska attityder och föreställningar försvagats. Det är naturligtvis positivt. Vad som är negativt i sammanhanget är att de ”fortsatt återfinns hos en icke obetydlig minoritet av befolkningen.”
Antisemitismen är ett individproblem, ett samhällsproblem och ett demokratiproblem.
Vi lever i ett kunskapssamhälle. Vi är upplysta. All världens information finns bara några knapptryck bort. Men i den miljön sprids inte bara information. Där sprids också desinformation, konspirationsteorier och konspiratoriska föreställningar.
I dag sprids konspirationsteorier om hur hemliga eliter med en dold agenda styr och ställer i kulisserna. Ibland är de antisemitiska, ibland har de behållit de antisemitiska konspirationsteoriernas form, men lyft ut judarna ur ekvationen.
En av de konspirationsteorier som forskarna undersökt är relaterad till den amerikansk-judiske finansmannen och filantropen George Sorros. Att han skulle vara ”drivkraften bakom komplexa globala skeenden”, att han ”i hemlighet styr mycket av det som händer i världen”.
Det trodde en av tio svarande i den enkätundersökning som Novus gjorde sommaren 2020.
Det som är mest anmärkningsvärt är kanske inte att en av tio svarande trodde att Soros styrde och ställde i världen. Det som är anmärkningsvärt är att över hälften svarade ”vet inte”.
Fördomar och fientlighet mot judar, för att de är judar, är absolut ingenting nytt. Antisemitismen har haft många ansikten, i många olika tidsepoker. Oavsett i vilken skepnad i vilken tidsålder den växer fram är det viktigt att den bekämpas. På samma sätt som andra ”ismer”.
Den som trodde att antisemitismen var koncentrerad till politiska och ekonomiska skeenden trodde fel. Sex procent av respondenterna ville inte ha en jude som familjemedlem, två procent ville inte ha en jude som granne eller som chef.
Riktigt obehagligt blir det när frågorna närmar sig Förintelsen. Fortfarande är det en av tio som helt eller delvis håller med om att ”Judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning (Förintelsen) i ekonomiska och politiska syften”. Fortfarande är det tre procent av de svarande som anser att ”Förföljelsen och hatet mot judarna är delvis judarnas eget fel”.
De antisemitiska attityderna har försvagats. Men inte mycket och från en ”icke obetydlig del av befolkningen”. Den debatt som rör rasismen i stort kan vara en bidragande orsak. En annan kunskapshöjande insatser.
Oavsett orsak så är det oerhört viktigt att samhället tar antisemitismen och annan rasism på allvar. De som gör sig skyldiga till hatbrott måste lagföras. Sociala medieplattformar får inte bli en tummelplats för hat och hot.
Men kanske är det ändå skolan som är den viktigaste ”spelaren”. Antisemitismen, såväl den historiska som de föreställningar som florerar i dag, måste skärskådas och analyseras. Kunskap och åter kunskap.
En hel del är gjort, mycket mer kan göras, måste göras. De politiska partierna behöver på ett helt annat sätt än i dag klara av att ta debatten med företrädare för de antisemitiska och rasistiska strömningarna i samhället.
På det lokala planet är det lätt att konstatera att med den gigantiska expansion som Skellefteå genomgår kommer kommunen att internationaliseras. Då duger det inte att komma dragandes med gamla förlegade antisemitiska och rasistiska attityder och tankefigurer.