Ordningsvakter på plats utanför en tingsrättssal under en häktningsförhandling.
Ett system med anonyma vittnen underminerar en av rättsstatens mest grundläggande principer: en rättvis rättegång. Rättssäkerheten vilar på att både åtalade och försvarare får insyn i bevis och vittnesmål, vilket garanterar att ingen kan dömas utan möjlighet att gå i svaromål mot det som anförs. När anonyma vittnen nu ska införas skapas en osäkerhet kring bevisens trovärdighet och rättssystemets balans. Om inte hela processen kan granskas av båda sidor riskerar vi att ta ett farligt steg mot ett mindre transparent rättssystem. Självklart krävs krafttag mot kriminaliteten, men inte på bekostnad av rättssäkerheten.
Försvaret måste ha möjlighet att bemöta alla påståenden mot den åtalade, om detta omöjliggörs hotas hela rättsprocessens legitimitet.
I våras gav Lagrådet underkänt till Tidöpartiernas förslag om att tillåta anonyma vittnen i domstolar. Rådet medgav att förslaget förvisso var förenligt med Europakonventionen men ur en rättssäkerhetssynpunkt hade man ”starka principiella betänkligheter”, och pekar bland annat på att anonyma vittnen sällan används i de nordiska grannländerna där det är tillåtet (Lagrådet 24/5).
Förslaget har även lett till kritiska remissvar från både Domstolsverket och Justitieombudsmannen, där det skadade förtroendet för rättsväsendet står i fokus. Trots denna omfattande kritik har regeringen nu ändå valt att gå vidare med lagförslaget om anonyma vittnen. Dock säger man sig ha tagit de kritiska synpunkterna på allvar, och därmed justerat förslaget en aning.
Systemet med anonyma vittnen ska, om regeringen får som den vill, endast gälla i undantagsfall och främst bli aktuellt vid allvarlig gängrelaterad brottslighet, meddelade justitieminister Gunnar Strömmer (M) vid en pressträff (SVT 27/9).
Att begränsa anonymiteten till just gängrelaterad brottslighet är ett försök att besvara den skarpa kritiken. Men trots regeringens justeringar kvarstår ett allvarligt problem. Om den åtalade inte vet vem som vittnar blir det i princip omöjligt att ifrågasätta trovärdigheten i de påståenden som läggs fram, vilket rubbar balansen i rättsprocessen.
Anonyma vittnen som ett sätt att enklare komma åt gängkriminalitet kan låta legitimt, men frågan är hur länge en sådan begränsning egentligen håller. Om rättsprinciper kan åsidosättas i ett fall blir det lättare att göra det igen, kanske med hänvisning till ett annat samhällshot? Det som börjar som ett undantag för att motverka repressalier kan mycket väl motiveras för andra brottstyper, och gränserna blir snabbt otydliga.
Undantag. Anonyma vittnen ska bara förekomma i särskilda fall, har justitieminister Gunnar Strömmer (M) påtalat.
Den här gången är det gängkriminalitet som ligger till grund för undantaget, nästa gång kan det vara något helt annat.
Självklart utmanar grov gängkriminalitet rättsstaten och är ett av våra allra allvarligaste samhällsproblem, men åtgärderna för brottsbekämpning måste kunna vara effektiva utan att vi för den sakens skull tvingas urholka grundläggande principer. Att slå tillbaka mot gängkriminaliteten är fullt möjligt utan att kompromissa med rättssäkerheten.
Genom att fokusera på konstruktiva, långsiktiga lösningar kan vi stärka tryggheten utan att ta ifrån individen dess grundläggande rättigheter. Istället för tveksamma undantag bör vi ha en mer balanserad och bred debatt och nå överenskommelser som gör Sverige tryggare samtidigt som vi värnar en stark rättsstat för alla. Det måste gå att möta hoten utan att rubba de principer som skyddar vår frihet. En rättsstat måste gå att lita på i alla lägen, oavsett vem den åtalade är.