Vi vill sitta i en fyrpartiregering.
Det meddelade Vänsterpartiet för drygt två veckor sedan (Sveriges Television 17/6 2022).
Kravet upprepades av partiledaren Nooshi Dadgostar i en intervju i Expressen (1/7 2022), och i sitt tal i Almedalen på måndagen (4/7 2022) klargjorde hon att Vänsterpartiet kommer kräva betydande inflytande om vänstersidan blir störst i höstens val.
Det är lätt att ta henne på orden efter en mandatperiod där Vänsterpartiet visat att man är redo att göra upp i mindre konventionella konstellationer för att få igenom sin vilja och slippa att vara dörrmatta åt Socialdemokraterna.
Detta även om det finns ett betydande problem, som gör Nooshi Dadgostars nya linje i regeringsfrågan snudd på omöjlig – nämligen Centerpartiet.
För Centerpartiets partiledare Annie Lööf, som gjort stor sak av att hålla bort ytterkanterna i svensk politik, skulle det sannolikt bli en alldeles för stor prestigeförlust att ta plats på Rosenbad jämte Socialdemokraterna och vänsterpartistiska statsråd.
Nu har Centerpartiet visserligen, sedan en tid tillbaka, gjort upp med Vänsterpartiet, men aldrig i direkta förhandlingar utan med Socialdemokraterna som mellanhand.
Det är en charad som blir svår att upprätthålla under nästa mandatperiod. Särskilt inom ramarna för ett regeringssamarbete.
Att Annie Lööfs intention är ett samarbete vänsterut, även under nästa mandatperiod, är det sannolikt få som tvivlar på vid det här laget.
Till Aftonbladet (3/7 2022) säger källor inifrån partiet att en ”äntringsstyrka” förbereder sig inför att eventuellt ta plats i regeringskansliet.
Tvivlen är större kring vad Centerpartiet faktiskt kan få ut av ett sådant samarbete. Flera för Centerpartiet viktiga reformer i Januariavtalet blev inte av, och lär knappast gå att återuppliva under kommande mandatperiod.
Särskilt inte av en regering beroende av Vänsterpartiet.
Om den senaste tidens opinionsundersökningar ger en fingervisning inför valresultatet – omkring fem procent i DN/Ipsos – lär det bli ett svagare Centerparti med mindre väljarstöd i ryggen som tar plats vid förhandlingsbordet.
Från Almedalsscenen ställde Nooshi Dadgostar dessutom ett annat tydligt krav för att släppa fram Magdalena Andersson (S) som statsminister efter valet: avskaffa ”marknadsskolan”.
En plan för att införa ett vinststopp ska vara spikad inför omröstningen. Det lär bli en bitter medicin för Centerpartiet att svälja, men även resten av det tilltänkta regeringssamarbetet går i samma riktning.
Vilka punkter som Nooshi Dadgostar kan tänka sig att rucka på och kompromissa kring är svårt att på förhand avgöra.
Kanske är kravet på regeringsposter mest ett försök att skaffa sig en bättre position i en eventuell förhandling. Genom att släppa på det kan partiet framstå som medgörligt och troligen få en eftergift på annat håll.
Nooshi Dadgostar är en skicklig politisk spelare. Att Centerpartiet, under nästa mandatperiod, kommer att tvingas ge ett betydande inflytande till Vänsterpartiet – förutsatt att det blir en regering ledd av Socialdemokraterna – råder det inget tvivel om.
Frågan är om det inflytandet kommer stanna vid förluster i tunga sakfrågor, eller sträcka sig så långt som att låta Vänsterpartiet ta plats i regeringen.