Det blev andra gången gillt.

Om allt går enligt plan ska finansminister Magdalena Andersson (S) under tisdagen (30/11 2021) besöka kungen för skifteskonselj på slottet. För även om svensk politik är oförutsägbar lär knappast någonting kunna komma i vägen den här gången.

Historiens vingslag slog och flaxade. Sverige har fått en ny statsminister, en kvinnlig statsminister. En andra gång.

Och fortsatte att slå och flaxa. Den socialdemokratiska minoritetsregering som Magdalena Andersson ska basa över är svag. Historiskt svag. Vi får backa till 1978 för att finna dess like. Då ledde folkpartisten Ola Ullsten en regering med bara 39 mandat bakom sig.

Det säger en hel del om vilka problem som Magdalena Andersson står inför. Men ingen vill ha ett extra val med bara 285 dagar kvar till nästa ordinarie val. Därmed lär både hon och S-regeringen sitta kvar fram till valet. Vad som sedan händer är det ingen som vet.

Om statsministeromröstningen gick helt enligt plan förra gången, så gick den nästan helt enligt plan nu. Det var bara liberalernas Nina Lundström tryckte gult – lade ner sig röst – och valde därmed Magdalena Andersson före Sverigedemokraterna.

Det borde vara en betingad reflex hos liberaler – att rösta mot den konservativa högerpopulismen. Men nu är tiderna som de är. Och Liberalerna har (beklagligt nog) valt en annan väg.

Hur som helst: Det var starkt gjort av Nina Lundström att följa sin egen övertygelse framför partilinjens ställningstagande.

Många var de partiledare – och andra högt uppsatta politiker – som ville förklara och bortförklara varför de agerade som de gjorde.

Miljöpartiet lär utan ett tyngande socialdemokratiskt ok bli mer radikala i retorik och i politik. Partiet lär opinionsmässigt må bra av att vara i opposition. Ju radikalare desto större möjlighet att vinna tillbaka förlorade röster från miljörörelsen.

Partierna har börjat positionera sig inför höstens val. Och med positionering kommer polarisering. Tiden för stora, blocköverskridande överenskommelser lär få vänta till efter valet.

Ett spel för galleriet, som vissa kallar det.

Men inte bara det. Det finns en rad viktiga frågor som S-regeringen måste ta itu med: klimatet, integrationen, kriminaliteten, tryggheten i elförsörjningen, krisberedskapen, livsmedelsproduktionen och slutförvaret för utbränt kärnbränsle.

Uppräkningen hade kunnat fortsätta ett bra tag till.

Vissa frågor går det kanske att enas kring, bara viljan finns, andra lär bli stora stridsfrågor när valrörelsen väl drar igång.