Nedläggningen drabbar främst asylsökande, äldre och funktionsnedsatta.
Det är en fras som under senare år i olika sammanhang upprepats till leda.
Den statliga servicen försämras. Många butiker vägrar ta emot kontanter. Fler och fler ärenden ska skötas med hjälp av dator, smartphones och bank-id. Det drabbar främst, just det, rätt gissat, asylsökande, äldre och funktionsnedsatta.
Och nu ska betalningstjänsten Kassagirot läggas ner. Det sker i början av september. Lövånger är ett samhälle som drabbas.
Därmed försvinner den enda statligt subventionerade tjänsten för att betala räkningar kontant (SR/Ekot 16/8 2022).
Sverige går mot val. Ett ovisst sådant. Tonläget har successivt höjts, angreppen och attackerna på de politiska motståndarna blir allt lömskare och oförsonligare. Socialdemokraterna vill förbjuda religiösa friskolor, Moderaterna vill se ett bidragstak och sänkt a-kassa, Liberalerna vill ha ordning och arbetsro i klassrummen. Gängkriminaliteten ska bekämpas, elräkningarna subventioneras. Och så vidare.
Allt det där är självklart viktigt. Sverige kan bättre, mycket bättre. Vilket politikerna är snabba att påpeka.
Bättre för vem?
Möjligen för den breda medelklassen, där de flesta väljarna återfinns. Inte för asylsökande, äldre och funktionsnedsatta som vill betala räkningarna kontakt, som inte har tillgång till eller använder bank-id. i fjol betalades över 200 000 räkningar över disk.
Men tjänsten anses inte längre vara lönsam, uppger bolagets ägare Clearon, och enligt Post- och Telestyrelsen finns det inte något som kommer att ersätta tjänsten. Det digitala utanförskapet riskerar att öka, vilket i slutändan blir en demokratifråga: ska alla medborgare ha tillgång till grundläggande betaltjänster?
Länsstyrelsen i Västerbotten konstaterar i en kritisk rapport att: ”tillgången till grundläggande betaltjänster i länet fortsatt inte tillfredsställer samhällets behov.”
Uppenbarligen är det så att dagens statliga ombudsstöd inte räcker till för att trygga tillgången på grundläggande betaltjänster.
Så vad kan då staten göra?
Antingen kan man se till att det statliga stödet är tillräckligt stort för att driva Kassagirot – eller någon liknande tjänst – vidare. Eller så kan man blunda och fortsätta med rikta in reformerna på medelklassen.
Det är faktiskt statens/det offentligas uppgift att se till att livet blir drägligt för alla i livets alla skeden. Det är en sanning som är lätt att glömma nu när medelklassens väljare ska attraheras i en alltmer löftesrik valrörelse.