Den röda majoriteten sa sitt i förra veckan.
På måndagen kom den borgerliga alliansens motförslag till budget och plan 2022–2026.
Det är svårt att inte tänka på tv-programmet ”Har du hört den förut?”.
År efter år upprepas kravet på mer pengar till skolan och skarpa initiativ för ett bättre näringslivsklimat, för ökad valfrihet, mångfald och konkurrens. Tyvärr alltför ofta för ideologiskt döva öron. Vilket är beklagligt. För det är där Skellefteå behöver satsa.
Det finaste med det svenska folkhemmet, som det såg ut under efterkrigstiden, var att det möjliggjorde klassresor. Den sociala rörligheten var hög. Arbetargrabben Ronny Ambjörnsson blev till exempel professor i idéhistoria.
Det går att diskutera kommunala skolor och friskolor i det oändliga, friskolornas vinster och kösystem.
Den diskussionen är förvisso viktig. Men än viktigare är det att diskutera varför vissa skolor inte är bra nog för att kunna ge alla barn och unga en bra start i livet och de verktyg som de behöver för att kunna göra sin klassresa. Om så önskas.
I Skellefteå lämnade var fjärde elev grundskolan utan fullständiga betyg. En av fyra elever lämnar den kommunala gymnasieskolan utan examen eller studiebevis. Endast hälften av eleverna uppnår behörighet till universitet och högskola inom fyra år.
Det är det vi borde diskutera. Varför så många klassresor slutar med ofullständiga betyg någonstans längs vägen.
Ur den aspekten är den borgerliga alliansens ältande om att skolan behöver mer resurser nödvändig. Det behövs satsningar på undervisningen, på elevers och lärares arbetsmiljö, på lovskola, på mindre klasser.
Att det byggs nya skolor är bra. Men så länge de inte fylls med bra verksamhet är och förblir de bara ett vackert, fräscht skal.
Skellefteå växer: ”Har du hört det förut?”
Möjligheter varvas med utmaningar. Kompetensförsörjningen, bostadsbyggandet, företagsklimatet, tryggheten, infrastrukturen, demografin och byggbar mark för villor, lägenheter och företag.
Många av majoritetens och oppositionens förslag tangerar varandra. Så väl att mer samarbete över blockgränserna borde vara möjligt.
Ibland måste såväl röda som blå och gröna politiker kunna bortse från ideologiska låsningar och se till helheten, till kommunens bästa. Det är vad Skellefteborna förväntar sig, och ska förvänta sig.
I det sammanhanget är det inte Socialdemokraterna som alltid sitter inne med alla lösningar.
Vilket inte minst skolsituationen och företagsklimatet är tydliga signaler om.