Skellefteå är inte vad det en gång var.
När en stad, en kommun förändras så förändras också förutsättningarna för politiken. Både i retoriken och i synen på vad som är viktigt.
När Alliansen på onsdagen (8/6 2022) presenterade sitt budgetförslag ”Utbildning – byggande – trygghet” hamnade mycket av fokus på skolan, bostadsbyggandet, de äldre, på företagsklimatet, strategiska försäljningar och privatiseringar.
Jo, i motsats till rikspolitiken, där Centerpartiet envist håller fast vid tanken på att befinna sig i ett politiskt mittfält, som inte finns, finns det i Skellefteå en väl fungerande Allians. Ett samlat borgerligt alternativ till den av Socialdemokraterna i mannaminne förda politiken.
Det är bra med politiska alternativ. Ju tydligare desto bättre. Flummiga, otydliga politiska ställningstaganden är det ingen som vinner på i längden – varken politiska partier, enskilda politiker eller vi väljare.
Därför är det bra att Alliansen – Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna – med åren betonat sitt budskap, sitt erbjudande till väljarna, som det skulle ha hetat i kommersiella kretsar.
Och det är just där, där frågan om vem som ska driva vilka verksamheter, det offentliga eller det privata, ställs på sin spets, som Alliansen år efter år, budgetpresentation efter budgetpresentation försöker hitta de väljare som ska fälla den nuvarande politiska majoriteten.
Naturligtvis tillsammans med allehanda sakpolitiska satsningar som ska göra Skellefteå till en ännu bättre plats att leva på.
Nu handlar självklart allianspartiernas budget inte enbart om privatiseringar. Den inrymmer även högre tillväxtambitioner än den politiska majoriteten, satsningar på skola och förskola, mer pengar till äldreomsorgen, bättre förutsättningar för bostadsbyggande och företagande, satsningar på vägar och annan infrastruktur.
Och en hel del annat.
Men som en röd tråd genom budgetförslaget löper ändå privatiseringarna: fler fristående skolor och förskolor, fler privata aktörer när det gäller bostadsbyggande, LOV (lagen om valfrihet) i äldreomsorgen, upphandling av kommunens företagshälsovård, och skolstädet, privat drift av personalrestaurangen Brinken och av campingplatserna i Skellefteå och Byske med mera.
När det gäller skattepengarna, de pengar som du och jag betalar till det offentliga för att samhället ska fungera, borde det finnas en tumregel: den utförare, oavsett offentlig eller privat, som ger mest valuta för pengarna ska också få sköta verksamheten.
Det är någonting så självklart att det borde stå över all politisk ideologi.