Klassresan börjar i klassrummet.

Så hette det när Jan Björklund (L) var utbildningsminister.

Han hade rätt, han har fortfarande rätt.

Alla klassresor slutar inte med att man blir professor, minister eller höjdare i näringslivet. Men alla måste få chansen att lyckas bortom välformulerade sentenser och oneliners.

Så är det inte i dag. Det finns rätt mycket som tyder på att möjligheterna att göra klassresor successivt försämrats.

Skellefteå kommun har satt upp en lång rad mål. Vissa har infriats, andra är på väg att infrias, och så finns det de som man missat, som inte inom överskådlig tid kommer att kunna infrias. Som en skola i toppklass till 2020. Vad det nu innebär?

Det kan knappast innebära att skillnaderna mellan skolorna i kommunen är stora. Vilket statistik från Skolverket visar.

I mottot ”en skola i toppklass” lär heller inte rymmas det faktum att fyra av tio elever går ut nian, utan fullständiga betyg, i den skolan med svagast studieresultat. I skolan med bäst studieresultat nådde nästan 100 procent av eleverna kunskapsmålen.

Skolan borde vara en plats där elever med olika bakgrunder och förutsättningar möts. Men segregationen i skolan har ökat. Duktiga elever tenderar att bli bättre, svaga elever svagare. Skolan har helt enkelt missat sitt kompensatoriska uppdrag.

Många har försökt förklara skolkrisen. Det är upp till var och en att välja favoritförklaring. Är det inte 1990-talets friskolereform så är det den kommunalisering som drevs igenom av Göran Persson (S) när han var skolminister. Eller någonting annat.

Segregeringen i skolan har till exempel sammanfallit med att samhället blivit mer segregerat.

Skolan i Skellefteå har problem. Inte bara med segregationen. Det saknas också omkring 100 behöriga lärare. En siffra som riskerar att öka i takt med befolkningsökning och pensionsavgångar.

Kommunen gör säkerligen vad den kan. Senast i raden av åtgärder är att den som redan har en akademisk utbildning inom matematik, naturvetenskap eller teknik ska kunna snabbutbilda sig till lärare. Det är bra att kommunen vänder på ”alla stenar”.

En annan sten värd att ”vända på” finns i den motion som Andreas Löwenhöök (M) och Anette Lindgren (M) författat. De vill att ”för- och grundskolenämnden får i uppdrag att skyndsamt ta fram en plan för att stärka skolans kunskapsuppdrag och kompensatoriska uppgift.”

Se där, ytterligare en sten att ”vända på” i kampen mot en mer likvärdig skola. Ett unisont ja vore på sin plats.