Tillverkare ska i liten skala få sälja sprit, vin och öl.
Men endast i samband med studiebesök eller en föreläsning som har anknytning till alkoholdrycken.
Det menar Elisabeth Nilsson, regeringens särskilda utredare. Hon bedömer att gårdsförsäljning av alkohol går att kombinera med det statliga monopolet utan att EU-domstolen skulle se det som ett otillåtet handelshinder.
På DN Debatt (8/12 2021) skriver hon bland annat: ”Utredningen har analyserat de EU-rättsliga förutsättningarna för gårdsförsäljning. Att tillverkare i Sverige får möjlighet att sälja sina produkter från tillverkningsstället vid sidan av monopolet skulle troligtvis ses som ett handelshinder av EU-domstolen. Detta handelshinder kan dock vara tillåtet om gårdsförsäljningen är begränsad och har fokus på turismnäringen snarare än själva försäljningen.”
Vilket är ett rätt märkligt ställningstagande. Att besöka ett bryggeri eller en vingård må vara kopplat till turistnäringen. Att prova öl, vin och sprit för att sedan ges möjlighet att köpa med sig hem är det inte.
Märkligt är också att Elisabeth Nilssons utredning drar helt andra slutsatser än tidigare utredningar. Frågan har redan utretts två gånger. Då blev slutsatsen att gårdsförsäljning är omöjlig utan att detaljhandelsmonopolet riskeras.
Men bortom alla juridiska krumbukter – allting som kan göras är inte lämpligt att göra och tillåta – finns det helt andra aspekter.
En av dessa stavas folkhälsa. Även om gårdsförsäljningen som sådan knappast lär få några större negativa konsekvenser innebär det en start för en uppluckring av detaljhandelsmonopolet. Att alkoholliberalismen vunnit det första slaget.
Det är där den stora faran ligger. Inte att den svenska alkoholkonsumtionen beräknas öka med synnerligen modesta 0,34 procent med gårdsförsäljning. Den siffran är tagen från Elisabeth Nilssons utredning.
Om gårdsförsäljning är steg ett, vad blir då steg två. Det är svårt att stoppa den snöboll som en gång satts i rullning.
Centerpartiet är det parti som med störst envishet och emfas drivit frågan om gårdsförsäljning. Förmodligen som ett sätt för ett landsbygdsparti att visa väljarna att de värnar företagandet på landsbygden.
Men som alla vet har ett mynt två sidor.
Baksidan av myntet stavas försämrad folkhälsa, fler dödsfall, skador och brott, ökad alkoholförsäljning till minderåriga, ökat missbruk och ökade återfall, större socioekonomiska klyftor, mer våld och försämrad samhällsekonomi.
Kanske inte på kort sikt. Men på lång när den alkoholliberala bollen väl satts i rullning.
Men inte bara Centerpartiet. De andra borgerliga partierna har också drivit frågan. Och fick med sig riksdagen på att kräva att frågan utreds igen. Sedermera blev det en punkt i januariöverenskommelsen.
Tack vare den överenskommelsen och Centerpartiets idoga arbete för att få svenska folket ska dricka mer, förlåt, fel av mig, för att värna företagandet på landsbygden, sitter nu delar av riksdagen och regeringen med en utredning med förmodligen oönskade slutsatser.
För även om till exempel Centerpartiet vill ha gårdsförsäljning så vill man inte utmana Systembolaget och detaljhandelsmonopolet.
Eller som riksdagsledamoten Sofia Nilsson (C) konstaterar: ”Någon uppluckring av Systembolagets monopol vill partiet inte se”.
Att båda vilja och inte vilja är svårt.
På kort sikt lär en eventuell gårdsförsäljning inte innebära ett folk som dränker sig i alkoholhaltiga drycker. Det är vad som sker när bollen sätts i rullning som oroar.
På sikt är frågan också vad som händer när en vara – i det här fallet sprit, vin och/eller öl – som inte borde kommersialiseras blir föremål för vinstintresse.
Hur blir det med inköpsbegränsningarna?
Hur blir det med ålderskontrollen?
En av anledningarna till att Sverige har lägre alkoholskador än resten av Europa är att det inte finns något incitament på Systembolaget att få människor att köpa mer alkohol än vad de tänkt sig, till exempel genom rabatter eller ”köp tre, få en fjärde gratis”-erbjudanden.
Vid en första anblick kanske många upplever att frågan om gårdsförsäljning låter harmlös – vilket Elisabeth Nilssons utredning också indikerar – att en sådan till och med skulle vara trevlig.
Men vänder man på myntet finns det alltid en baksida.
Det nuvarande systemet, där det ingår i Systembolagets uppdrag att begränsa tillgängligheten genom försäljningsställen och öppettider, skulle utmanas i grunden om gårdförsäljning infördes.
Det är det som är det stora problemet, inte gårdsförsäljningen som sådan.