De förekommer hos i stort sett alla allsvenska fotbollsklubbar: akademilagen. Det är hit pojkarna, för det handlar oftast om pojkar, och deras föräldrar vänder sig i mellanstadieåldern. Efter fem-sex år i samma klubb är det fullt rimligt att vilja satsa på riktigt.
Men i flera städer med fotbollslag i de högsta ligorna har akademilagskulturen spårat ur, så pass att värvningarna skulle kunna klassas som presumtivt barnarbete. Vissa klubbar arbetar aktivt med att scouta barn i lågstadieåldern. Antagningsproven sker redan innan barnen börjar mellanstadiet.
Om en klubb tänker långsiktigt kan de tjäna pengar på att värva barnen tidigt. En handfull av dem blir antagligen proffs, och när de i framtiden skriver kontrakt för en övergång till ett annat lag har klubben där han eller hon startade sin ungdomskarriär rätt till en så kallad solidaritetsersättning. Klubben som köper spelaren måste bidra med en viss procent av övergångssumman till klubbarna där spelaren var aktiv under åren då han eller hon var registrerad mellan tolv och 21 års ålder. Det är knappast en slump att flera klubbar börjat värva barn redan i lågstadiet.
För Malmöklubbarna FC Rosengård och FBK Balkan har detta resulterat i långdragna strider eftersom Zlatan Ibrahimovic inte varit korrekt registrerad hos dem. Till slut fick de rätt, och fick till slut ta emot miljontals kronor. Pengarna har gjort stor skillnad för barn i de utsatta områdena.
Ett mer aktuellt exempel är sommarens rekordförsäljning Viktor Gyökeres, som såldes från Coventry City till Sporting Lissabon för 268 miljoner kronor. Hans moderklubb IFK Aspudden-Tellus kommer nu att få ta emot nära 3 miljoner kronor. Viktor Gyökeres gick till Brommapojkarna från IFK Aspudden-Tellus som 16-åring. Om han varit barn idag skulle han antagligen ha blivit överlockad dit, eller till ett annat akademilag, betydligt tidigare.
Det är givetvis ytterst få spelare som säljs för Zlatan- eller Gyökeres-belopp. Men för små klubbar gör solidaritetsersättningen stor skillnad. Särskilt i kommuner där budgeten för idrott är liten. Om en allsvensk spelare byter klubb kan det handla om belopp mellan 10 000 och 150 000 kronor. För de pengarna går det att köpa nya matchställ, måla om klubbstugan eller subventionera barnens resa till Gothia Cup.
Att barn och tonåringar ska få satsa hårt, drömma stort och sikta mot stjärnorna (eller Manchester United) är en självklarhet. Att de ska användas som handelsvaror redan som tioåringar är däremot en väldigt dålig idé i ett land som vill fostra en ny Viktor Gyökeres.