Om det inte tas några selfies i fjällen, finns det natursköna sceneriet ens på plats då? 

Frågan må vara filosofisk, men icke desto mindre aktuell efter en för besöksnäringen katastrofal sommar. 

Nya siffror som sammanställts av Stockholms Handelskammare visar på en brutal nedgång gällande antalet gästnätter av utländska turister under andra kvartalet, i sig en större nedgång än under årets tre första månader. 

I hela Sverige rasade gästnätterna med 81 procent i april, 76 procent i maj och 80 procent i juni enligt siffrorna som baserar sig på data från Statistiska centralbyrån. 

Stockholms län har drabbats hårdast med en minskning på 89 procent under andra kvartalet. Västerbottens siffror är inte fullt så illa, men nästan: Hela 79 procents tapp av utländska gästnätter. 

Att hotell, besöksnäring och alla dess underleverantörer har förlorat en hel högsäsong är illa nog. Hur många hotell som kommer att finnas kvar under nästa högsäsong återstår att se.

Ett vanligt år inbringar den totala konsumtionen av turister i Västerbotten på cirka 8,4 miljarder kronor. Den största delen av den kakan utgörs av inhemska turister med cirka 70 procent. 

Utländska turister och besökare står för resterande 30 procent. Den utländska delen växer dock snabbast och mest. Det mesta av vinsterna som genereras stannar kvar i länet - därmed drabbas länet hårt när denna uteblir. 

Enligt ett par år gamla siffror, som presenterades i en folder om besöksnäringen 2018 och som redovisade 2016 års siffror, lades hela 49 procent av besökarnas spendering på varuhandel. 11 procent lades på boende, 23 procent på resor och transporter, 13 procent på restauranger och 4 procent på kulturupplevelser och andra tjänster.

Det finns de som säger att coronapandemin kommer att förändra allting i grunden. 

Det finns dock starka skäl som pekar på raka motsatsen. Hur vi reser kommer med allra största trolighet att förändras, men inte att vi reser. 

Människan är av naturen nyfiken och äventyrslusten. Som de sociala varelser vi är längtar en upplyst internationell medelklass efter unika upplevelser. 

Frihetsaspekten i att resa kommer inte att förändras av vare sig pandemi eller klimathot. Längtan efter det nya, det oförstörda, naturupplevelser som känns i själen, är en självklar ingrediens i ett aktivt och meningsfullt liv. 

Västerbottens ”USP”, så kallad ”unique selling point”, kommer inte att förändras eller försvinna som besöksdestination bara för att resenärerna tillfälligt stannar hemma.

I takt med att flyget ställer om, både vad gäller tillverkningsmaterialet av flygplan, mer effektiva flygrutter och omställning till både biobränsle och elflyg, kommer det onödiga stigmat av att flyga att bli en historisk fotnot. 

Det är en morgondag som är annalkande i allt större hastighet. För Västerbotten är det också en möjlighet. 

Få län har så uppenbara fördelar med skogsråvara till biobränsleproduktion som Västerbotten. Det torde också vara ett starkt argument för att återstarta besöksindustrin. 

Att sälja in Västerbotten inte bara som en grön destination, men som ett grönt transportmål, torde vara högprioriterat. Både framtida biobränsleproduktion och en framtida batteriproduktion skulle kunna göra Västerbottens ställning världsunik. 

Västerbotten, världens grönaste flygdestination? Tja, varför inte?