Förra veckan varslades 18 433 personer om uppsägning. Normalt ligger antalet under 1 000 per vecka. Det berättade Annika Sundén, analyschef på Arbetsförmedlingen, på en pressträff på måndagen. Coronakrisen visar att det behövs en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Efter sol kommer regn, efter högkonjunktur lågkonjunktur.
Det är rusning till a-kassan. Precis som det var under finanskrisen 2007–2008. Och under krisen på 1990-talet. Tusentals och åter tusentals har de senaste veckorna ansökt om medlemskap. I goda tider ses a-kassan av många som en onödig utgift, i sämre förvandlas den till en nödvändig ”livboj”.
Det brukar heta att man lär sig någonting av varje kris. Men det är en sanning med viss modifikation. Snarare är det så att man borde lära sig någonting av varje kris. Som att det finns ett behov av en obligatorisk a-kassa. En statlig sådan. Det hade gett alla på arbetsmarknaden en grundtrygghet om hen råkar hamna mellan två jobb.
På måndagen föreslog den S-ledda regeringen,tillsammans med samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna, att såväl taket som grundbeloppet i a-kassan höjs tillfälligt för att lindra de ekonomiska konsekvenserna. Dessutom föreslås att kraven på vem som kan få a-kassa tillfälligt sänks.
Men det förändrar i sak ingenting.
Ungefär sju av tio svenska arbetstagare har varit kloka nog att gå med i a-kassan. Resterande tre av tio, det rör sig om 1,5–1,6miljoner, har av olika skäl valt att stå utanför. Bland de största grupperna finns visstids- och timanställda, nyanlända, egenföretagare och personer som ansett att de haft en så säker anställning att de inte behöver vara med.
Frågan är varför det ska vara så svårt att införa en obligatorisk, statlig a-kassa.
För det borde inte vara svårt. Det svenska sociala skyddsnätet består redan i dag av ett antal obligatoriska försäkringar: till exempel sjuk-försäkring, föräldraförsäkring och pensionsförsäkring. Så varför inte en obligatorisk a-kassa.
Socialdemokraterna har länge och och med eftertryck varit motståndare till en sådan. På sin hemsida berättar de vad de vill. De vill ”att fler ska vara med i a-kassan” och ”att a-kassan ska administreras av de fackliga organisationerna”. Men de berättar inte varför. Vilket lämnar fältet öppet för allt från rimliga antaganden till vilda gissningar. Bara de själva vet.
I vanlig ordning vill socialdemokratin väldigt mycket, inte minst vara solidariska, men de är sällan villiga att löpa linan ut. Någonstans på vägen finns för dem till synes oöverstigliga (ofta ideologiska) konfliktytor. De vill värna samhällets svaga, men inte verka för en förändring av a-kassan som skulle gynna de mest utsatta på arbetsmarknaden. Märkligt är bara förnamnet.
Låt oss vara ärliga: dagens system med en frivillig a-kassa drabbar de mest utsatta på arbetsmarknaden; nyanlända personer, som inte behärskar språket, och unga som inte kan regelverket, som inte är intresserade av att ägna tid åt att sätta sig in i en massa krångliga regler och förutsättningar. Vi kan inte ha det så.
Troligt är dessutom att många av dem som valt att stå utanför a-kassan även har ett alltför litet eller obefintligt sparkapital för oförutsedda utgifter, eller drastiskt minskade inkomster. De hade självklart varit hjälpta av en obligatorisk a-kassa.
Coronakrisen kommer att blåsa över, även om det just nu ser väldigt mörkt ut. På andra sidan måste vi börja diskutera hur framtidens a-kassa ska se ut. En frivillig arbetslöshets-försäkring är inte nog. Det har allehanda kriser genom åren visat. Med all önskvärd tydlighet dessutom. A-kassan ska vara obligatorisk, och statlig.