Blicken riktad mot horisonten är avgörande för att kunna hantera omvälvande förändringar.
Metsos aviserade nedläggning är dock varken slutet för Ersmark, eller för fabrikens anställda.
Det finns en tid även efter stora och smärtsamma fabriksnedläggningar. Det vet skånska Bjuv, västsvenska Trollhättan och andra platser något om.
Bjuvs och Trollhättans erfarenheter är olika: I det första fallet är småskaligt företagande på väg att skapa någonting nytt. I det andra fallet, efter Saab Automobiles konkurs 2011, har Trollhättan genom samlade insatser, och en ny biltillverkare som satsar på elfordon, kunnat stärka staden.
Efter uppköp bestämde sig de nya ägarna Nomad Foods – ett multinationellt riskkapitalbolag specialiserat på att äga och driva livsmedelsföretag – våren 2016 för att konsolidera sin verksamhet och lägga ned Findus toppmoderna tillverkningsanläggning med en nästintill unik fryshantering.
I dag, tre år senare, huserar framtidshopp i Bjuv. Bygdens rötter i kompetens och identiteten med livsmedelshantering har varit svåra att riva upp.
I Findus gamla lokaler satsas det på cirkulär livsmedelsproduktion och småskaligt företagande. Bland företagen finns ett som sysslar med förpaketerade rödbetor. Stora möjligheter till nedfrysning gör att det finns förhoppningar om att kunna förlänga den svenska kålsäsongen.
Ett annat företag satsar på sötlupin med syfte att kunna ersätta importerad soja inom livsmedelsindustrin. Genom att fermentera matlupinen tillverkas en proteinrik och klimatvänlig slutprodukt som potentiellt kan göra import av soja överflödig. En annan av produkterna är en ätbar köttersättning.
Som Norrans ledarsida påpekade för några dagar sedan (4/9 2019) flockades statsråd och partiledare på vänsterkanten i Bjuv för att visa solidaritet och protestera mot de elaka ägarna.
Sedan dess har Jonas Sjöstedt lyst med sin frånvaro: Inga studiebesök för att lära sig hur småföretagandet frodas och nya, gröna innovationer tagit massproduktionens plats. Inte heller har regeringen lyft fram Bjuv som ett framgångsexempel på en lyckad omställning.
Anledningen är enkel: Den politiska skämskudden är möglig från de krokodiltårar som fälldes, och de invektiv som 2016 haglade mot världskapitalismens nedrighet. Efterspelet avslöjade det sorgliga politiska skådespelet. Det var knappast regeringen som gav Bjuv framtidshoppet åter. Det var akademin och företag.
I Trollhättan är erfarenheterna annorlunda på grund av andra förutsättningar. När 3 738 personer förlorade sina jobb var det Sveriges största konkurs i modern tid. Mellan 2012 och 2015 satsade regering och region 515 miljoner kronor på ett omställningspaket. I stort har utvärderingar visat att omställningen blev lyckad – men inte enkom på grund av den monetära satsningen.
Förberedelsen till omställningen, en krisplan i en mörk byrålåda, var förberedd. Beroendet av en så dominerande arbetsgivare krävde det.
Om erfarenheterna från Bjuv och Trollhättan kan bidra med någonting till hanteringen av nedläggningen i Ersmark torde det vara detta: Det fanns alltid en morgondag, även när det för dagen är mörkt och jobbigt. Kompetens och arbetsvilliga personer försvinner inte bara för att en arbetsplats gör det.
Csaba Bene Perlenberg