86 procent av företagen inom branschen datakonsulter och programmering uppger brist på kvalificerad personal som det största hindret för expansion.
I skuggan av den djupa regeringskrisen går Sverige på halvfart.
Frånvaron av nödvändiga diskussioner kring turordningsregler och arbetsrätt, kring behovet av en ny skattereform och hur trösklarna in på arbetsmarknaden ska kunna göras lägre är påtaglig.
Ett annat problem är den dåliga matchningen på arbetsmarknaden. De arbetslösa har inte rätt utbildning för att ta de jobb som är lediga. Här handlar det lika mycket om företagens förhoppningar om att kunna växa som enskilda människors möjligheter till jobb och egen försörjning.
Den förra socialdemokratiskt ledda regeringen tog inte problemet med den bristande matchningen på tillräckligt stort allvar. Finansminister Magdalena Andersson (S) nöjde sig i princip med att konstatera att det går bra för Sverige. Vilket det också gjorde. Men det får inte hindra nödvändiga reformer.
I det sammanhanget är den senaste statistiken från Arbetsförmedlingen ingen rolig läsning. Minskningen av matchningsinsatser fortsätter. Trots att behovet ökar. I augusti deltog 240 arbetslösa i Västerbotten i stöd och matchning. Ett år tidigare var de 340. I Skellefteå kommun har deltagarantalet minskat från 103 till 60. I Norrbotten är minskningen ännu större.
Detta är bekymmersamt. Inte bara för de företag som inte kan få tag på kvalificerad personal, och kanske därför tvingas tacka nej till en order, utan också för Sverige som land. Goda villkor för företagandet bygger Sveriges välstånd.
När 37 procent av de privata tjänsteföretagen, och 86 procent av företagen inom branschen datakonsulter och programmering, uppger brist på kvalificerad personal som det största hindret för expansion skulle man kanske kunna tro att det var där som Arbetsförmedlingen satte in huvuddelen av sina resurser. Men så är inte fallet.
I stället flyttades fokus från arbetsmarknadsutbildningar till statligt subventionerade extratjänster och moderna beredskapsjobben. Detta trots att statistiken talar sitt tydliga språk. Bara 2,3 procent av de som avslutat en extratjänst har fått ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden, utan subventioner.
Motsvarande siffra för arbetsmarknadsutbildningar är mellan 35 och 40 procent.
Självklart behövs både arbetsmarknadsutbildningar och någon form av statligt subventionerade jobb till dem som står längst ifrån den reguljära arbetsmarknaden. Det är på vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som fokus ska ligga som behöver diskuteras.
Mycket talar för att konjunkturtoppen har passerats. Även om Konjunkturinstitutet räknar med en tillväxt på 2,6 procent är siffrorna inte lika imponerande om man räknar BNP per invånare. Näst lägst i hela EU, enligt John Hassler, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Lägg därtill att nu bromsar EU:s ekonomi in mer än väntat.
De svenska företagen har det tufft. Och de kommer att få det än tuffare nu när lågkonjunkturen riskerar att förvärras av ett stundande handelskrig och brexit.
Det som den förra regeringen borde ha gjort i högkonjunktur gjordes inte. Det blev inga stora reformer som hade kunnat hjälpa företagen nu när tiderna är på väg att bli sämre.
Det är någonting som alla förlorar på.
Och någonting för nästa regering att med expressfart ta tag i.