Vi skriver mars 2016.
Findus flyttar produktionen från skånska Bjuv till en anläggning i Tyskland. 450 anställda förlorar jobben bara några månader efter att den nye ägaren Nomad Foods tagit över.
Den här gången är det Ersmark och anställda vid Metso som drabbas. Runt 150 personer riskerar att bli av med jobbet när ledningen för den finska industrikoncernen vill lägga ner hela produktionsenheten. I fabriken tillverkas kvarnfoder och pumpinfodringar till gruvindustrin. Där finns också egen gummitillverkning.
Mellan Bjuv och Ersmark har finska Fazerkoncernen hunnit lägga ner brödtillverkningen utanför Lövånger. Runt 60 personer jobbade på bageriet, traktens största arbetsgivare. I oktober förra året stängdes maskinerna vid Ikea Industry i Malå av. 59 anställda förlorade sina jobb.
Chock, kalldusch, uppgivenhet och förstämning är bara några av de substantiv som kan användas för att beskriva Ersmark dagen efter. Eller Lövånger, eller Malå. Förutsättningarna att få Metso att ändra sig måste tyvärr bedömas som små. En stor, internationell industrikoncern ser först och främst till sitt eget bästa och tänker föga på ett litet samhälle med knappt 900 invånare.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen säger sig ha en politik för både stad och land.
Nu är ett utmärkt tillfälle att bevisa det.
Självklart ska politiken inte lägga sig i hur enskilda företag sköts. Vad politiken däremot ska göra, nationellt, regionalt och lokalt, är att skapa förutsättningar för ett gott näringslivsklimat och goda möjligheter att verka i hela landet, även i mindre samhällen och bortom allfarvägarna.
Regeringens bidrag till detta har varit om inte försumbart, så i varje fall inte tillräckligt.
När Findus flyttade från Bjuv åkte politiker och fackföreningsfolk dit för att visa sitt stöd, och läxa upp ägarna. Mikael Damberg (S), som då var näringsminister, fick i uppdrag att prata med Nomad Food. Utan framgång. LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson bildade protesttrojka tillsammans med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) och vänsterledaren Jonas Sjöstedt.
Men i takt med att framgångarna vid förhandlingsbordet uteblev svalnade det politiska intresset. Bjuv lämnades åt sitt öde. Nu huserar ett lokalt livsmedelsföretag, som jobbar med att hitta modeller för cirkulär livsmedelsproduktion, i Findus gamla lokaler. Och de gör det bortom livsmedelsstrategier och statligt riskkapital.
Så mycket för den uppskruvade retoriken …
Mycket till uppskruvad röd retorik blev det heller inte när Fazerkoncernen lade ner brödtillverkningen, eller när Ikea Industry låste fabriksportarna i Malå för gott. Det blev heller inga ministerbesök, eller manifestationer, eller förhandlingar med ägarna. I varje fall vad vi vet.
Nu när Metso vill stänga fabriken i Ersmark vore det på sin plats om någon minister eller hög fackföreningspotentat bokade in sig på flyget till Skellefteå för ett besök. Inte för att de kommer att kunna ändra på beslutet, utan för att visa de varslade ett uns av den solidaritet som det talas så vitt och brett om.
Eller tänk om någon av (eller alla) Västerbottens fyra S-märkta riksdagspolitiker Isak From, Norsjö, Åsa Karlsson, Skellefteå, Helén Pettersson, Umeå, och/eller Björn Wiechel, Umeå, knackade på lämplig ministerdörr och sa: ”Vi måste försöka göra någonting för 150 varslade i en liten by utanför Skellefteå. Omskolning, arbetsmarknadsutbildning, eller någonting annat?”
Kan man våga hoppas på lite större engagemang den här gången, eller är det alldeles för mycket att hoppas på …