Vad händer när viktiga miljöaspekter ställs mot varandra?
Vad händer när de så kallade sällsynta jordartsmetallerna kolliderar med rennäring, turism och allehanda naturvårdsintressen?
Det finns 16 gruvor i produktion i Sverige. 15 av dem är metallgruvor. Den sextonde ligger i skånska Bjuv. Där utvinner man eldfast lera.
Tolv av metallgruvorna är svenskägda, sju ligger i Norrbotten, fem i Västerbotten.
I takt med att elektroniken får en allt större roll i vår vardag ökar efterfrågan på metaller och mineraler. Sverige är ett mineralrikt land. Här finns sällsynta metaller som litium, nickel, volfram, kobolt och grafit, som bland annat batteritillverkningen är beroende av. Men att hitta fyndigheter tar tid och tid är pengar.
Gruvindustrin är viktig för Sverige. Branschen sysselsätter cirka 13 000 personer och bidrar till 35 000 indirekta arbetstillfällen. Tillsammans med stålindustrin står gruv- och mineralnäringen för tio procent av den svenska bruttoexporten. Merparten av gruvjobben finns i norra Sverige, över 80 procent av dem som arbetar i gruvindustrin är verksamma i Norr- och Västerbotten.
Men allting är inte frid och fröjd. Jakten på mineraler och metaller har rört upp känslor i hela landet, från Kallak och Rönnbäcken i norr till Österlen i syd.
Fackförbundet IF Metall är också besviket och missbelåtet. De vill se fler gruvor och gruvjobb ute i landet och menar att de långa tillståndsprocesserna skrämmer bort presumtiva investerare från en potentiellt viktig och jobbskapande bransch. ”Hanteringen måste gå fortare”, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson i en TT-intervju.
IF Metalls utspel handlar inte om att försämra miljöskyddet. Det handlar om att påskynda handläggningstiderna. Något som flera regeringar lovat göra. Tillväxtanalys, som har regeringens uppdrag att analysera och utvärdera svensk tillväxtpolitik, har också påpekat att myndigheternas långdragna och oförutsägbara tillståndsprocesser hämmar gruvnäringen.
I Finland tar det i snitt femton år från fyndighet till gruva, men det är långt ifrån alla projekt som går i mål. Man brukar säga att ett av tusen malmletningsprojekt leder till en gruva. Hur lång tid det i snitt tar i Sverige är oklart. Enligt Bergsstaten är de svenska gruvorna så få så det är svårt att räkna ut ett snitt. Men enligt IF Metall är de svenska handläggningstiderna längre än de finska.
När Northvolts gigantiska batterifabrik i Skellefteå kommer igång behöver företaget stora mängder metall. Framför allt nickel, kobolt, grafit, mangan och litium. Tanken är att i så stor utsträckning som möjligt använda närproducerade metaller. Alla dessa batterimetaller finns i den svenska berggrunden, men bryts inte. Nickel bryts däremot i Finland, grafit i Norge.
Sverige måste välja. Omkring 85 procent av alla sällsynta jordartsmetaller kommer i dag från Kina. Jämfört med Kina har Sverige strängare krav och avsevärt mer miljövänlig brytning och förädling.
Ska vi i Sverige tänka lokalt och nationellt eller globalt? Vilket pris vill vi betala? Antingen är priset ingrepp i den svenska naturen, eller så är det de kinesiska gruvarbetarna som får betala med sämre hälsa och betydande olycksrisker. Att den gröna tekniken och omställningen slukar sällsynta jordmetaller är någonting vi måste inse, och tvingas leva med.
Att driften här skulle kunna ske med tuffare miljökrav och bättre arbetsvillkor än i många andra länder är en svensk konkurrensfördel som i dag inte är särskilt väl utnyttjad.