Genom sin konst vill hon lyfta fram människor som lever i och utanför samhällets normer. Ett av hennes verk har titeln Epa-Emmies Dagbok och står i Nordanåparken ackompanjerad av Epa-dunk på högsta volym.
– Mitt intresse för raggarkulturen började i Falkenberg för där finns det jättemycket raggare och folk som kör Epa-traktorer. Vilket jag alltid ogillat och hållit mig borta ifrån. Sedan började jag lyssna på Epa-dunk och tänkte: ”Vad är det här för något?” Det var helt ny musik men ändå så grov, sexistisk och fylld med konstiga grejer. Så det bara fastnade. Då började det här projektet för mig. Jag ville kolla om mina fördomar stämde och ställa frågorna: ”Vad tycker raggarna själva?” ”Finns det HBTQI-personer i raggarkulturen eller folk med adhd och autism som jag?”
Vad har du kommit fram till?
– Allt och inget på något sätt. Visst har jag träffat uttalade rasister men också folk som aldrig blivit lyssnade på, eller fått vara sig själva ostört. Min fördjupning har bekräftat många fördomar men också motarbetat fördomar som jag själv hade.
Kan du säga en fördom som du inte längre har kvar?
– Att de inte bryr sig om någon annan än sig själv. Att de struntar i miljön eller samhället. Det var fel. De har så jävla mycket kärlek i sig men det betyder såklart inte att alla är missförstådda. Det finns ju svin i alla kulturer.
Finns det någon fördom som du fått bekräftad?
– Jag har träffat rasister och hört många spydiga sexistiska kommentarer. Men det gör man ju i alla andra rum också. Jag tycker att det kan vara lite orättvist mycket hat mot raggare, för att de inte är som samhället tycker att man ska vara. Men så tycker ju inte folk om mig heller. Jag kan inte gå och handla utan att folk stirrar. Det här projektet handlar om fördomar och hur man kan få acceptans. Det är frågor som betyder väldigt mycket för mig, berättar Emmie.
Du har en 17 timmar lång spellista med Epa-dunk. Vilken är din favoritlåt?
– Barbiebil med Festen. Jag älskar ju rosa. Och jag tycker den är så söt, det handlar ju om kärlek. Det är fint att Epa-kulturen har utvecklats så mycket. Eller det kanske alltid har varit så men jag tänkte inte på att det här är en kultur med så himla mycket kärlek i sig. Jag tycker att låten är gullig och den gör mig glad. Man kan vara cool och gullig på samma gång, säger Emmie och skrattar.
Vad är det i Epa-dunken som fångar dig?
– Det är så mycket. Epa-dunk är dansband, det är könsrock, det är techno och det är liksom inte en renodlat genre utan det är musik som sammanstrålar folk som gillar att ha det roligt och skratta. Sedan finns det låtar som får mig att gråta som Hoojas ”Dit älven går”.
Emmie Jansson gick ut sin konstutbildning i Umeå våren 2024 och flyttar efter sommaren söderut för att plugga till lärare.
– Jag trodde inte att jag skulle bli så kär i den här delen av landet. Så när jag flyttar ska jag lyssna på ”Dit älven går” och gråta.
Fakta:
Utställningen ”Epa- Emmies dagbok” är curerad och producerad av Museum Anna Norlander och finns i Nordanåparken mellan 15 juni - 18 augusti.
Emmie Jansson tog sin kandidatexamen i Fri konst från konsthögskolan i Umeå våren 2024 och är verksam i Skåne och Västerbotten.