Einar Bredefeldt och Wilhelm Johansson har stora roller i nya tv-serien "Fake patient" som spelas in i Luleå. Många andra har betydligt mindre roller.
Mannen i baren tömmer ölglaset och ser påtagligt berusad ut. En normalt funtat bartender hade satt stopp där, men en reporter som extraknäcker bakom disken lyder bara order.
– Ska du ha en till?
Glaset plockas undan och ett nytt förs mot öltappen.
– Tack! Då var det scenen klar, vi tackar alla statister. Nu är ni klara.
Till vardags är Magnus Tosser nöjesredaktör på Norr Media men den här kvällen agerar han bartender åt bland annat skådespelaren Einar Bredefeldt (i bakgrunden).
Mängder av tv-serier och filminspelningar har skapat ett ökande behov av statister och andelen norrbottningar med skådespelarerfarenhet ökar ständigt. Nu är det dags för ytterligare en.
Med uppgiften att agera bartender i nya Cmore-serien "Fake patient" tar undertecknad plats bland statisterna som samlas på en krog i centrala stan. Yasmine Berg, från Boden, gör sin andra raka inspelningsdag och har testat yrket flera gånger förut.
– Första gången är alltid tuffast, innan man vet vad som krävs och vad det handlar om. Men att vara statist är egentligen inte så svårt, du följer flödet och gör som du blir tillsagd, säger hon.
Den här dagen ska hon spela krogbesökare tillsammans med en – än så länge – obekant människa. Berg berättar att hon träffade en av sina bästa vänner under en filminspelning.
– Det är en kul grej, det är jättekul att komma ut och träffa folk. Jag är en sådan social idiot som gillar att träffa människor.
Märta Gasslander fixar hår och smink på Magnus Tosser, som ska agera bartender under inspelningarna av "Fake patient".
Inom några minuter från att produktionsteamet anlänt har regissör, maskör, kostymör, statistansvarig och platsansvarig tagit i hand. En skjorta testas, ett förkläde delas ut och en sliskig frisyr föds. Bredvid får huvudrollsinnehavaren Einar Bredefeldt peruken fixad och Madeleine Wimmerfjäll stylas för en romantisk dejt med pojkvännen William Larsson.
– Jag såg på Facebook att de sökte folk och vi är båda ganska spontana, eftersom vi är ganska "nyträffade" tänkte vi att det skulle vara en kul grej, berättar hon.
Madeleine Wimmerfjäll gör sin första insats som statist medan pojkvännen William Larsson har erfarenhet från att ha pluggat film på gymnasiet. Här spelar de ett par som är väldigt kärleksfulla.
Produktionsbolagen annonserar oftast efter folk med en allmän beskrivning. "Vi på Iris Film söker efter olika statister till en TV-serie som utspelar sig i Luleå. Restaurangbesökare, bartender, servitörer och flanörer. Ålder, kön, etnicitet spelar ingen roll. Arvode: 350 kr".
De sökande uppmanas skicka in en nytagen ansiktsbild och helkroppsbild.
Vid det här laget är det få av de 15 statisterna på plats som vet mer än vad anställningsavtalet innehåller, vilka kläder de ska ha på sig och i vilken miljö de ska befinna sig i.
– Det känns lite nervöst, när man inte riktigt vet vad som väntar, säger Madeleine Wimmerfjäll.
Det ska hon snart bli varse om. Och det blir hett.
Emraan Nazaan och Yasmine Berg känner inte varandra sedan tidigare men låtsas vara på restaurang ihop.
På väg mot inspelningsplatsen går Emraan Nazaan som gör sin andra raka dag som statist.
– Vi ska gå på restaurang och vara barbesökare, vi får se vad som händer – men det kommer bli kul (skratt).
Han blir placerad vid ett bord bredvid Yasmine Berg, i ögonvrån får de ser hur Einar Bredefeldt spelar en överfriskad besökare och när Norr Medias representant serverar honom ännu en öl.
– Det är en kul upplevelse. Man träffar folk, får ser hur det går till med skådespel och lär sig lite, det är väldigt trevligt. En trevlig stämning, säger Nazaan.
Madeleine Wimmerfjäll och William Larsson får instruktioner av Jonas Selberg Augustsén inför deras heta kärleksmiddag.
Einar Bredefeldt sneglar avundsjukt mot bordet längre bak i lokalen. Där får Madeleine Wimmerfjäll och William Larsson visa hur nykära de egentligen är. Direktivet är att hångla intensivt på regissörens uppmaning. Gång på gång, tagning efter tagning.
– Det finns en risk för att man tröttnar på att pussa varandra efter det här, skojar Wimmerfjäll.
Scenen är klar, gästerna går ut, nya statister kommer in. Bara bartendern och huvudrollsinnehavaren är kvar. En ny scen, en ny ölbeställning, nya vinklar och upprepade rörelser. Torka glas, torka bardisk, hämta öl.
"Gör era sista justeringar".
"Tystnad".
Polisen Harriet Wikström är van vid att spela polis och har gjort närmare tio statistroller tidigare.
Klockan är strax efter 21.00 när uniformerade Andreas Söderström och Harriet Wikström vandrar in på krogen. Den sistnämnda arbetar till vardags som polis och har sina tjänstekläder på sig. Vanligtvis går hon in med avsikten att säkerställa ordningen, den här gången ska hon gå in och beställa två stora öl.
Harriet Wikström gissar att hon spelat polis närmare tio gånger.
– Det får jag alltid göra (skratt). Jag försökte förhandla till mig en roll som "soc-tant" en gång men det gick inte.
Vad är det du gillar med att vara statist?
– Det är kul att göra något annat mot det man brukar, sedan är det ju ett sammanhang där man träffar människor man aldrig skulle ha träffat annars.
Regissören Jon Blåhed går igenom repliker med Andreas Söderström som ska prata med huvudrollsinnehavaren Einar Bredefeldt i en scen. Vid sin sida har han Harriet Wikström.
Andreas Söderström är utbildad skådespelare och bor i Stockholm. Han har flugit upp för att medverka som polis med Luleådialekt. Han ställer sig bredvid Einar Bredefeldt i baren för att leverera sin replik.
– För att skapa i själva scenen måste det finnas levande själar, det är jätteviktigt med statister för att få en verklighetskänsla. Annars blir det platt, säger han.
Statistyrket handlar om att vänta, göra naturligt anonyma rörelser och börja om. Oftast utan förståelse för var i filmen som händelseutvecklingen sker eller vad tv-serien handlar om. En timme vid ett bord, några timmar bakom en bardisk eller en kort vandring i bakgrunden. Sedan ett tack, några hundralappar på kontot och flera månaders väntan på att få se om ditt ansikte syns i bild.
Två stora ölsejdlar fylls upp med läsk, ett stänk salt skapar dramatiska bubblor och poliserna serveras dryckesglasen. En gång, två gånger, tre gånger, fyra ... fem.
"Tack! Vi tar det en gång till".