Internationella kvinnodagen firar Maria Asserud genom att gå Social Impro Club där hennes lillasyster Therese kommer att stå på scenen. Ett evenemang utan män on stage.
Hon står utanför Trappscenen och river biljetter, hälsar på folk som kommer och fixar extrastolar till den som är utan. Maria, eller "Mia" som hon kallas har jobbat på Västerbottensteatern sedan 1988 och samlat på sig erfarenhet i nästan alla led av en teaterproduktion.
Efter gymnasiet jobbade Maria inom Kommundata och skickade blanketter och informationsblad till hela Sverige. På fritiden gick hon kurser hos amatörteaterkonsulenten Cecilia Byttner.
– Hon var min mentor kan man säga, säger Maria Asserud.
När Cecilia skulle gå på mammaledighet erbjöd hon vikariatet till Maria, trots att hon inte var utbildad dramapedagog. Men Cecilia hade då sagt: ”Du är från Västerbotten, du har körkort och du kan teater. Du är perfekt.”
Men för att ta steget in i teatervärlden var hon tvungen att säga upp sig från sitt jobb, för hon tilläts inte att ta tjänsteledigt.
– Jag gjorde en lista med nackdelar och fördelar. Nackdelarna var att jag hade dragit på mig skulder då jag köpt både lägenhet och bil. Fördelarna var att jag kunde sälja både lägenhet och bil och flytta från stan. Det hade ju tagit ut varandra ganska enkelt.
Maria Asserud är ett välkänt ansikte för många av de som besöker Västerbottensteaterns arrangemang.
När alla besökare satt sig i salongen släpper Maria biljettkontrollen för att bli soppteaterns konferencier. Hon värmer upp publiken med lite skratt och pratar avslappnat.
– Jag har upptäckt att om man får ett skratt då börjar de lyssna på vad jag säger. Att det öppnar upp ganska bra, och jag gör det på vinst och förlust, det är inte som att jag tänkt ut det innan.
Efter att Maria krattat manegen och föreställningen kommit igång går hon iväg för att äta lunch.
När mammavikariatet tog slut behövde Maria varken sälja bilen eller flytta. Istället fick hon rollen som sufflös. Vilket innebär att följa med i manuset och säga repliker till skådespelare om de kommer av sig. Men ibland händer det att Maria tar på sig kostym och mask för att ersätta någon som blivit sjuk.
Under föreställningen Wendy och Peter Pan fick Maria Asserud hoppa in som skådespelare: ”Jag spelade tre olika pirater inom loppet av en och en halv veckas period”, berättar hon.
– Att vara hjälpsam genom att ställa sig på scenen är ju inte direkt sufflösens yrke, men jag funkar så. Jag tror att jag har ett öga för teater, vilket inneburit att jag även fått prova på att vara regiassistent, säger hon.
Det hon kan hjälper hon generöst även andra med och det hon inte kan lär hon sig. Hon gjorde praktik i en frisörsalong för att lära sig färga hår och spenderade två veckor på Stockholms stadsteaters maskavdelning. Maria är inte rädd för att testa någonting nytt, blir det fel så blir det fel tycker hon.
– Fel gör ju alla människor men världen går ju inte under för det. Prestationsångest är något som jag aldrig har haft. Och det är det jag tycker är så synd om ungdomar idag, de har sån jävla prestationsångest bara för att vara människa.
”På säljmöten måste man inte gå på hockey, man kan gå på teater också”, säger Maria Asserud.
När Fransesca Quartey blev ny teaterchef fick Maria lämna sufflös-båset och flyttades till marknadsavdelningen för att få titeln som publikutvecklare.
– Det har lite grann att göra med att jag har ena foten i hockeyvärlden och den andra i kulturen. Kultur måste sluta gnälla på hockey, för hockey är jätteviktigt för den här stan. Jag tror att de kan förenas och inte behöver se snett på varandra. Vi behöver samarbeta, tycka om och höja varandra.
Maria Asserud är ordförande i SK Lejon, i en styrelse där alla ordinarie medlemmar är kvinnor: ”Det är nog rätt unikt i hockeyvärlden”, säger hon.
Marias fotfäste i hockeyvärlden är i SK Lejon, där hon är ordförande. När hon var lagledare för sin sons hockeylag förenade hon det med sin kontakt till skådespeleriet och tog alla hockeyspelare till en audition för TV-serien Björnstad, som handlar delvis om ett hockeylag.
– Det var en av orsakerna till att Otto Fahlgren fick rollen som Benji Ovich. Så jag är ju den som har tagit in honom i världen, säger Mia.
Maria Asserud ger guidade turer av Sara kulturhus till föreningar och företag som går på teater.
Soppteatern är slut och Mia går upp på scenen för att ge artisterna varsitt ljus från Ljusfabriken och påminner publiken om att komma på fler föreställningar.
Trots att hon sett nästan oändligt med föreställningar, bara uppsättningen av Pölsan var 52 föreställningar (och då såg hon även all repetition) så är hennes kärlek till teatern fortfarande lika stark.
Arkivbild från uppsättningen av Fara och färde 1993.
– Jag gillar all sorts teater. Jag gillar när man blir berörd. När man grinar. Jag gillar när man skrattar. Jag gillar när man blir förbannad över att det ska vara så här. Teater kan vara så himla mycket.
Numera är hennes jobb delat mellan marknadsavdelningen och att hjälpa i produktionen.
– Det är som vi säger den ”Mia-rollen” jag haft i många år. Att finnas där, med min erfarenhet och med min kunskap.