”Intentionen är att publiken ska ha väldigt kul. Det ska vara lekfullt och bjussigt, både visuellt och musikaliskt på alla sätt och vis”, säger föreställningens regissör Julia Marko-Nord.
”Jag tänker på kärlek” är namnet på den humoristiska föreställningen som är baserad på serier av Liv Strömquist. Den utlovas innehålla smart humor och spetsiga samhällsbetraktelser.
– Intentionen är att publiken ska ha väldigt kul. Det ska vara lekfullt och bjussigt, både visuellt och musikaliskt på alla sätt och vis, säger föreställningens regissör Julia Marko-Nord.
Liv Strömquist har etablerat sig med sin vassa folkbildande penna. Kommer er pjäs att utmana publiken?
– Jag tänker att jag vill utmana publiken, vilket innebär att publiken förhoppningsvis går från föreställningen och känner sig lite rikare. Inte bara för att de haft kul. Utan också för att de har fått syn på något nytt hos sig själva. En ny tanke, vilket är ganska svårt. För de flesta människor har redan tänkt ganska mycket, är väldigt kunniga, har sett en massa serier på Netflix och allt möjligt.
– Men det specifika i att komma till en teater och ha en gemensam upplevelse gör att jag tror publiken får ett litet nytt perspektiv kring vad det här med kärlek är. Det finns djupa existentiella frågor också. Men allt presenteras på ett väldigt charmigt och lekfullt sätt.
Varför just Liv Strömquists serier?
– Det är vass humor, men det är också ett speciellt perspektiv som Liv, genom sin penna, har på världen. Hon är liksom en kvinna i min ålder som å ena sidan är en obotlig romantiker och å andra sidan har ett ganska kritiskt perspektiv till patriarkatet, maktförhållanden och hur svårt det är med jämställdhet i ett kärleksförhållande.
Julia Marko-Nord vill utmana publiken. ”Vilket innebär att publiken förhoppningsvis går från föreställningen och känner sig lite rikare”, säger hon.
Kan du ge ett exempel på komplicerad kärlek?
– Prins Charles blev intervjuad när han precis förlovat sig med Lady Diana och fick då frågan om han är förälskad. Då svarade Prins Charles; ”Ja, vad som nu menas med kärlek?”. Det är väl, med facit i hand, mer i den där meningen än man anade. Det är det vi också kommer att undersöka i föreställningen: Vad menas med kärlek? Handlar det om mitt ego, att jag vill ha någon att spegla mig i? Har vi förmågan att älska någon annan?
En annan anledning till att valet fallit på just Liv Strömquists material är att Västerbottensteatern letade efter en samtida upphovsperson som gjort avtryck i vår tid, som är politisk och med nya tankar vidgat vår bild av samhället och tiden. En person som gått i Sara Lidmans fotspår.
Tora von Platen är dramaturg och t.f konstnärlig ledare på Västerbottensteaterm och även den person som tillsammans med Julia Marko-Nord bearbetat Liv Strömqvists material till en scenisk föreställning.
– Jag tyckte att hon passar in i hela vårt 100-års jubileum av Sara Lidman. Vi har valt material av Liv utifrån temat kärlek eftersom Sara även haft den tematiken i sina berättelser. Vad kan man säga om kärlek i dagens samhälle? Vilka roller eller problem finns?
En anledning till att valet fallit på just Liv Strömquist material är att Västerbottensteatern letade efter en samtida upphovsperson som gjort avtryck i vår tid.
Hur mycket av din tid har bearbetningen av alla böcker och de tre redan uppsatta pjäserna baserade på Liv Strömqvists texter tagit i anspråk?
– Kanske två år, sedan vi bestämde oss. Inte på heltid men i olika faser. Det har varit ett stort fantastiskt material att gå igenom. För Liv jobbar med filosofi, sociologi och ämnen som är ganska abstrakta och svåra. Men hon lyckas koka ner det till ganska enkla och framförallt humoristiska berättelser. Det är imponerande.
Vad har varit den största utmaningen?
– Att välja, säger Tora och skrattar.
Liv Strömquist
Hon slog igenom 2005 med succédebuten Hundra procent fett och har sedan dess etablerat sig som en vass folkbildande skribent. Med böcker som Einsteins fru (2008), Prins Charles känsla (2010), Kunskapens frukt (2014), Den rödaste rosen slår ut (2019) och nu senast Liv Strömquists astrologi (2022) har hon skapat sig en särställning som både skarp satiriker och folkbildare.
Hon har genom åren även tagit sina serier till teaterscenen, både till Profilteatern i Umeå och Dramaten.