När Mats Jonssons farfar dör öppnar familjen för första gången den förslutna och förbjudna svepask som alltid funnits i hemmet. Där ligger renmärkesbevis, brev från lappfogden i Västerbottens län och foton från renskiljningar. Det visar sig att Mats härstammar från en släkt av skogssamer i Malåtrakten.
Författaren bakom boken är förväntansfull inför att Västerbottensteatern ska göra en scenisk produktion av hans berättelse.
– Jag har fått intrycket att Västerbottensteatern befinner sig i något av en kreativ guldålder så min bok befinner sig i goda händer, och jag är otroligt nyfiken på resultatet. Allra gladast är jag över att umesamiskan får ta plats på scen, på så vis blir uppsättningen mer realistisk än boken den bygger på, säger Mats Jonsson i ett pressmeddelande.
Umesamiska har idag bara har ett fåtal modersmålstalare och Kristin Solberg, teaterchef på sydsamisk teater i Mo i Rana berättar att det är första gången en teaterföreställning görs på detta språk.
– Västerbottensteatern och vår teater verkar inom umesamiskt område, där berättelsen utspelar sig. Därför är det jättefint att vi kan göra detta samarbete. Landsgränser har i samisk historia haft liten betydelse, Kristin Solberg, teaterchef på Åarjelhsaemien teatere – sydsamisk teater i Mo i Rana.
"När vi var samer" är en krönika över en släkts månghundraåriga kamp för att bevara sitt sätt att leva, och ett porträtt av Mats farfar som till sist måste ge upp. Det är också en folkbildande skildring av den samiska historien i Sverige.
Västerbottensteatern kontaktade tidigt den nyexaminerade Sundsvalls-bördiga regissören Johanna Sandström Lehto, som själv har samiskt påbrå. Hon hade boken hemma men hade ännu inte läst den då hon fick frågan om hon ville ta sig an berättelsen.
– Jag har en liknande bakgrund som Mats Jonsson, men vet fortfarande jättelite om min släkt så detta känns verkligen som ett hjärte-projekt på många sätt. Mats berättar i boken på ett väldigt fint sätt om hur de som inte längre känner att de är samer kan ta tillbaka sin identitet och tillhörighet. Det budskapet hoppas jag att vi kan förmedla i denna föreställning, säger Johanna.