"Ta reda på varför personen med det lockiga håret och mörkare hudtonen är i raseri," säger Khadija El Kharraz Alamis.
Norrans Paul Connolly har pratat med Khadija om den kritikerrosade enmansshowen som är baserad på en berättelse av den grekiska tragikern Euripides.
Hur blev du intresserad av grekisk mytologi?
– Jag tror att jag var galen! Nej, men när jag studerade drama i Utrecht hade jag inte så mycket kunskap om teater. Men kurserna där vi studerade de grekiska tragedierna och mytologierna gav verkligen genklang. Jag kunde lätt skapa kopplingar till min egen kulturella bakgrund. Historien om Medea fastnade i mitt huvud eftersom jag tyckte att den var ganska feministisk.
Varför just Medea?
– Min konstnärliga praktik bygger på forskning. Så jag studerar många uppsatser och jag upptäckte Medea när jag läste Martha Nussbaums "Ilska och förlåtelse" och bestämde mig för att omfamna min inre Medea. Jag hade mycket ilska inom mig och fick ofta höra att jag var för mycket och för känslostyrd. När jag tog examen 2014 kände jag mycket kvinnohat och diskriminering i yrkeslivet. Jag fick höra: "Åh, du är komplex", eller "du är svår". Jag blev så uttråkad av det att jag bestämde mig för att äga min komplexitet, att äga att vara svår. Men jag behövde en karaktär som stödde det och Medea var den.
När Khadija började sin forskning fanns det ett par Medea-produktioner från stora teaterhus som uppträdde i Nederländerna där framställdes Medea som galen.
– Hon hamnade alltid på mentalsjukhus och man fördömde hennes ilska. Och det skapade mer ilska i mig.
Hur kopplar du Medea till din egen bakgrund?
– Jag bad inte om att födas som arbetarklass eller att födas fattig, arab, muslim och allt det där. Ändå blir jag straffad för det, för hur jag är, men samtidigt vill folk ha min kunskap och dra nytta av mina perspektiv.
Är det svårt att leva i Nederländerna som icke-vit person?
– Det är väldigt rasistiskt och högerorienterat. Jag menar, holländarna var en av världens största kolonisatörer, och de skapade apartheid. Om du är nordafrikan, arabisk muslim och du är kritisk, tystar de hellre ner dig än att ha en diskussion. Det är inte förvånande att jag uppträder oftare i Sverige än i Nederländerna.
Är det utmanande att uppträda solo?
– Jag ger publiken ett visst ansvar. Jag har ett sätt att engagera mig i min publik så att jag inte behöver göra allt själv. Många skulle nog säga att de hatar interaktiv teater, men det här är en annan typ av interaktivitet. Det är väldigt transparent och ärligt. I Belgien, när jag turnerade där, gick några människor därifrån. När jag frågade dem varför så fick jag svar som "Jag kom hit för att se en föreställning, inte bli konfronterad med mitt förflutna".
Du har spelat Medea i fem år nu. Hur har pjäsen förändrat dig?
– Det handlar egentligen inte om mig. Det handlar lika mycket om publiken, och om hur vi har ett ansvar i samhället att inte frukta det okända, utan att omfamna det mer. Alla känner sig så berättigade till åsikter, men vi kanske borde ha färre åsikter och lyssna mer för att ta reda på varför den här personen med det lockiga håret och mörkare hudtonen är i raseri. Lär dig att inte döma, utan ta ansvar och förbli nyfiken, kärleksfull och omtänksam.