I panelen sitter bland andra Resumés chefredaktör Yasmine Winberg som även skrivit boken ”Badfluence – makt, miljoner och halvsanningar i sociala medier” och Margaux Dietz, en av Sveriges största influencers som också gör Youtube-programmet Partitempen där hon intervjuar våra politiker.
Ett lättsamt program där intervjupersonerna får frågor om sina strumpor och vem som är deras bästis. Margaux Dietz säger själv att de kritiska frågorna lämnar hon till riktiga, utbildade journalister medan hennes program är mer för att politikerna ska få möjlighet att bjuda på sig själv. Något som tidigare känts märkligt och framför allt onödigt.
Margaux Dietz är långt ifrån den enda influencern som intervjuar politiker med en mysig stämning där aktuella valfrågor känns långt borta. Det går såklart inte att förbjuda politiker eller influencers för den delen att göra den typen av intervjuer, samtidigt som det blir problematiskt när folkvalda väljer bort kritiska intervjuer från nyhetsmedier till förmån för mjuka pratstunder med influncers. Ett tydligt exempel är när Irene Svenonious (M), finansregionråd i Stockholm, gjorde sig otillgänglig för nyhetsjournalister och istället lät sig intervjuas av just Margaux Dietz mitt under den brinnande debatten kring förlossningsvården i Stockholm. Det om något är att som folkvald smita undan sitt uppdrag och skyldighet.
Enligt Internetstiftelsen säger så många som fyra av tio förstagångsväljare att de håller sig uppdaterade med politiskt information genom sociala medier. Därför är det inte längre märkligt att det har blivit en allt större kanal för att möta förstagångsväljarna och då är influencers nära till hands. Men något kommer bli fel i valresultatet ifall frågor och svar om exempelvis favoritmaträtt hos politikerna ska definiera vilket parti en röstar på då det i slutändan är helt irrelevant för oss och vad våra folkvalda är tillsatta för att jobba med.
Åter till panelsamtalet under Almedalsveckan där Margaux Dietz vill ge public service rådet att plocka in influencers i sinvalbevakning för att ”lätta upp stämningen lite”. Vore det inte hellre dags att tänka tvärtom och göra valdebatterna mer tillgängliga för förstagångsväljare, lättare att ta till sig och framför allt få publiken att förstå det stora värdet av dessa?