– Det här är ju en riktig drömroll, det är en fin historia och musiken är jättebra. Visst är det mycket press på mig eftersom jag är med i varje scen men det trivs jag med, säger David Lindgren när vi möts upp vid China teatern i Stockholm en tisdagsmorgon i mitten av oktober.
Från källarvåningen hörs sång, det är Davids fru Kristina som håller i röstuppvärmningen inför dagens repetition. En stund senare samlas alla dansare i foajen för att värma upp kroppen. Det är viktigt att hålla sig i form för att orka med de många timmarna av fysisk träning.
– Vi jobbar från 8.30 till 17 varje dag, även på lördagarna. Så när vi är lediga på söndag brukar jag vara rätt mör. Då går jag gärna en långpromenad i skogen eller spelar tv-spel med min son. Vi bygger också lego hela familjen en stund varje kväll, berättar David.
Det är inte helt lätt att få ihop tillvaron med två barn när både mamma och pappa är med i samma musikal, men tack vare snälla grannar och släktingar så funkar det. Davids hustru Kristina gör nämligen den kvinnliga huvudrollen, Stephanie Mangano. Paret har spelat mot varann tidigare men det här är första gången de spelar kärlekspar på scenen.
– Jag var lite nervös över hur det skulle funka men det är helt underbart! Vi bråkar nästan aldrig, vilket underlättar och eftersom vi känner varann så bra så finns det mer att ta av, berättar Kristina och får medhåll av David.
– Jag tycker också att det enbart är positivt. Vissa par klarar inte av att spela mot varann, men i ”Saturday night fever” är vi faktiskt tre par som är med. Vi är ett härligt gäng och det klickar bra med alla.
Det har blivit dags att ta på myggorna, de små mikrofonerna som artisterna använder, och vi går genom en smal korridor till ett litet rum under scenen.
– Där har vi honom, Sveriges största stjärna – ge plats för David! skojar en kollega och kliver storsint åt sidan.
Utrustningen ligger i prydliga rader, allt är märkt med namn. Bredvid David har Andreas Lundstedt sin mikrofon. Han spelade Tony Manero senast det begav sig, för 15 år sedan, och gör nu rollen som DJ Monty.
Vad säger du om David – klarar han att axla rollen som Tony?
– Det gör han absolut! David är jätteduktig, sedan är det en bit bort för oss alla innan vi är i mål med repetitionerna, säger Andreas Lundstedt, som även delar loge med huvudrollsinnehavaren.
Inne i teatersalongen har det blivit dags för genomgång inför dagens repetition. På schemat står scenen med danstävlingen och regissören Anders Albien går igenom detaljerna. Ett tjugotal dansare har tagit plats i de röda sammetsstolarna nedanför scenen, men totalt är det betydligt fler som ingår i produktionen. Räknar man in ljud, ljus, kostym och allt annat runt omkring så är det runt 65 personer som medverkar så det är mycket som ska klaffa.
– Vi håller på att testa oss fram nu kring scenografin, det kommer att ändras en del innan premiären, berättar Lehna Edwall, som ansvarar för scenografi och kostymdesign.
Hennes största utmaning just nu är att klura ut hur David ska hinna byta om till den klassiska vita kostymen med utsvängda byxor på bara 30 sekunder.
– Det ska gå på något sätt, jag har en del idéer, säger Lehna och ser lite lurig ut.
Den här dagen är det vanliga kläder som gäller så David behöver inte oroa sig över det. För Kristina är det desto värre. Hon har fått rejäla skavsår av de högklackade skorna och trots tejp får hon inte riktigt till det.
– Jag ska testa att byta skor och se om de funkar bättre, säger Kristina och tar på sig att annat par, men riktigt nöjd blir hon inte.
David och Kristina tar plats på scenen och musiken börjar spela. Det är dags för ”Tony” och ”Stephanie” att visa vad de går för i danstävlingen och David lyfter upp Kristina högt över huvudet på ett sätt som för tankarna till den klassiska scenen i filmen ”Dirty dancing”. Men någonting går fel, Kristinas klack fastnar i ryggen på David och river upp ett sår i huden. Det gör ont, riktigt ont, men snart är de tillbaka på scenen igen.
– Som tur var så är det bara en hudskada, det går över. Det är värre med en mjukdelsskada, förklarar Kristina.
Nästa försök går bättre och det är omöjligt att inte bli imponerad över hur proffsiga de är, trots att de bara repeterat tillsammans i några veckor. Bland stjärnorna som medverkar finns Samuel Fröler och Kajsa Ernst, som spelar Tonys föräldrar, och Alvaro Estrella, som spelar en av konkurrenterna på dansgolvet.
– Det är både inspirerande och läskigt på samma gång att spela mot sådana proffs. Alla är så duktiga och jag älskar att jobba med det här gänget, säger David.
Filmen ”Saturday night fever,” med en ung John Travolta i huvudrollen, släpptes 1977 och skildrar en ung killes verklighet i New York på 1970-talet. På veckorna jobbar han i en järnhandel och på helgerna är han kung på dansgolvet under discokulans magiska sken till klassiska Bee Gees-låtar som ”Staying alive” och ”Night fever”.
På insidan är Tony en osäker kille med trasslig relation till sin pappa, men precis som de andra killarna i gänget gömmer han det bakom en kaxig attityd. Tjejerna står på rad och just kvinnosynen känns väldigt förlegad i dag.
Hur har ni hanterat det – att få storyn att kännas trovärdig även 2021?
– Ja, det har varit en utmaning. Där har vi putsat till mycket och även kortat och tagit bort sådant som inte känns relevant. Samtidigt gäller det ju att behålla storyn och det tycker jag att vi lyckats bra med, säger David, när han pustar ut i logen i en av pauserna.
Du spelar en 19-årig kille men är själv snart 40 – hur klarar man det?
– Det handlar om att få ut energin, något som är lättare på scen än på film. För mig har det också varit en morot att jag har varit tvungen att hålla mig i form och jag är faktiskt stolt över att jag fortfarande kan ha kostymen som vi sydde upp för 1,5 år sedan. Och så får man så klart färga håret så man inte ser några gråa hårstrån, säger David med ett leende och drar handen genom kalufsen.
Hur trivs du i klackskor och utsvängda byxor?
– Jag trivs bra faktiskt. Det är härligt med höga byxor. Klackskorna är största utmaningen och jag har redan haft sönder en klack som vi fått laga, säger David och visar upp ett par äkta 70-talsskor med rejäl klack.
Tony är ju en riktig tjejtjusare – är det något du kan känna igen dig i från din egen ungdom?
– Ja faktiskt! Jag var nog en tjejtjusare, det var ju så jag fick min fru också, säger David.
Pausen är över och det är dags att fortsätta repetitionerna. Ensemblen tar plats på scenen och ”DJ Monty” presenterar det ena dansparet efter det andra med stor inlevelse. Biträdande regissören Klas Wiljergård visar var de andra dansarna ska stå för att inte vara i vägen när ”Tony” snurrar runt med ”Stephanie” på dansgolvet.
Vid 12.30 är det dags för lunch och Kristina springer iväg och köper sallad. David sjunker ner i stolen i logen och vilar en stund. Det märks att han är på ett bra ställe i livet och trots stressen utstrålar han glädje och harmoni.
– Jag trivs väldig bra med mitt liv, både på hemmaplan och på jobbet. Det är skönt att barnen blivit lite äldre, det gör allt lite lättare.
Du var ju en av programledarna i Let´s Dance i våras, kan det bli en repris på det?
– Det skulle jag gärna göra om, jag trivdes väldigt bra att jobba med Petra Mede. Vi får se vad som händer, säger David.
Melodifestivalen då – kan det bli aktuellt igen?
– Ja, det är ju faktiskt en dröm, att få representera Sverige i Eurovision Song Contest. Men den drömmen känns allt mer avlägsen ju äldre man blir.
Har du någon drömroll?
– Det hade varit kul att få spela Fantomen. Huvudrollen i ”Singing in the rain” skulle också vara fantastisk, det är en underbar musikal. Men det är mycket jobb med musikaler också och det tar mycket tid från familjen så jag kommer att välja med omsorg, säger David och äter upp de sista tuggorna av salladen innan det är dags att inta scenen för eftermiddagens repetition.