Året var 2012. Det var premiär för en ny säsong av dokusåpan "Big Brother", och in i det låsta huset fullt med tv-kameror klev 20-åriga Hanna Widerstedt. Över en natt ändrades hela hennes tillvaro – från en okänd ung vuxen i Vallentuna, till omdebatterad provokatör. När hon blev utsläppt från "Big Brother"-huset berättade hon att det hela var ett konstprojekt, att den versionen av Hanna Widerstedt var tillspetsad och tillgjord.
– Allt det där var så många år sedan, och jag var så ung. Produktionen frågade mig om jag ville vara med och jag sa ja. Jag har alltid tyckt om att se människors reaktioner, och jag hade väl någon tanke om att provocera. Jag var 20 år och arg, arg på hela världen. Att gå in i "Big Brother" var min egna lilla revolution. Och så fick det jättemycket uppmärksamhet som jag inte var beredd på, säger hon.
Tiden efteråt blev svår. Hon drabbades av panikångest och isolerade sig i sin mammas lägenhet.
– Jag är egentligen känslig och introvert, det blev för mycket. Jag klarade inte av att gå utanför dörren, jag var inomhus i ett halvår, säger Hanna Widerstedt.
Det var också där, i den mörkaste ångesten, som hon på allvar hittade till konsten. Hon spenderade dagarna med penseln mot tavelduken, djupdök i färg och form.
– Sedan jag var barn har jag tyckt om att skapa, men det går upp och ner. Det är som ett förhållande, ibland orkar man med det och ibland vill man bara fly. Efter "Big Brother" har det gått i vågor.
Hon befinner sig i Växjö, dit hon precis flyttat efter några månader i Stockholm och innan dess många år i Berlin. På Kurjovikens Sjökrog i Skelleftehamn befinner hon sig också, om än inte fysiskt. Där ställer hon nämligen ut sina iögonfallande verk.
Men hur gick det egentligen till när Hanna Widerstedts konst hamnade i Skelleftehamn?
– Jag fick en förfrågan om att ställa ut där helt enkelt, och jag tyckte det kändes kul. Jag gillar tanken på att min konst finns lite här och där, men det känns synd att jag inte kunde komma upp och se utställningen på plats, säger hon.
Taveldukarna är fyllda av surrealistiska gestalter, intensiva nyanser men också svärta och mörk humor.
– Starka färger och form tilltalar mig. Vid första anblicken kanske det ser lite barnsligt ut, men sedan framträder ett mörker. Jag jobbar också mycket med sarkasm, det dras jag till.
Konsten är terapi, bearbetning av trauman och ångestlindring. Den har hjälpt henne igenom allt från hot efter sin "Big Brother"-medverkan till destruktiva år i Berlin. Hon landade på svensk mark sommaren 2019 efter att ha levt på existensminimum, i perioder varit hemlös i Tyskland och på många sätt nått botten, som hon själv uttrycker det.
– Livet har vänt sedan dess. Sedan jag kom hem till Sverige har allt mitt fokus lagts på skapandet. Det är då jag bara kan vara och gå in i mig själv.
Utställningen i Skelleftehamn pågår till 30 augusti, och förhoppningen är att ställa ut på fler platser i Sverige. Sedan väntar konstutbildning i Danmark men framförallt – tid framför tavelduken.
– Ingen har haft det lätt i sitt liv, jag har haft mina svåra år. Men det viktigaste för mig är att fortsätta se framåt. Nu vill jag göra det jag alltid skulle ha gjort, och det är konst.