Jacob Ericsson spelar dragqueendrottningen Marcus. En karaktär som fritt kan ta på och av sig mansrollen. Hans dragshow är inte särskilt flashig, staden är liten och Marcus är bara någon som går i höga klackar till sitt jobb.
Det blir regnbågsromans när regissören och manusförfattaren, Sunil Munshis, tolkar 1800-talets stora kärleksdrama – Kameliadamen.
I huvudrollerna finner vi Jakob Eklund, mest känd som den tuffa polisen Johan Falk och Jacob Ericsson igenkänd både från "Morden i Sandhammar" och drömpappan i "Tsatsiki, morsan och polisen". På scenen gör de nu tillsammans ett varmt drama av Kameliadamen med passion och äkta kärlek.
Jakob Eklund gestaltar den vilsna medelåldersfarsan, Andreas, som blir störtförälskad i dragqueenartisten Marcus.
– Jag har inte spelat så många kärleksrelationer i mitt liv. Så jag var nervös i flera lager, för på scenen tvingas man att vara så nära. Och då menar jag inte under täcket, utan en annan intimitet som inte går att värja sig för. Jag hade inte kunnat göra det här med någon annan än Jacob Ericsson, säger Eklund.
– Allt vi gör på scenen är byggt på förtroende. Vi har båda gått utanför våra comfortzons, säger hans namne och motspelare Jacob Ericsson som gör dragen Marcus.
Ursprungsmanuset, till Kameliadamen, handlar om en i princip nästan ogenomförbar relation mellan kurtisanen Marguerite och den unge adelsmannen Armand som på 1800- talet bröt mot konventioner och sociala normer. I den nya tappningen blir kurtisanen dragqueen och den trånande unge adelsmannen fotbollsfarsa.
I grunden handlar dramat om socialt fördummande och ingrodda mönster om vad som är tillåtet.
– Vi spelar två äldre herrar som är stukade av livet. Utan särskilt mycket yttre attraktivitet. De finner varandra på ett sätt som de inte kan värja sig emot, kanske för att de är så olika. Min karaktär, Marcus, lever ut sitt liv medan Eklunds karaktär, Andreas, är mer hämmad. Jag kallar honom för ”smygisen” i föreställningen, säger Ericsson och skrattar.
– Vi var oroliga före premiären. Hur skulle föreställningen tas emot? Jag har mycket med mig om att allt ska vara så autofiktivt. Alltså att man inte kan spela en roll som förortsunge om man inte själv är en förortsunge, och så vidare. På teaterscenerna i London har man börjat att gå utanför det. Jag önskar att Sverige skulle kunna bli mer så. Men det är klart att jag varit orolig för att hbtq rörelsen skulle komma och säga att vi tar deras roller och ställa oss frågan: ”Ska ni berätta om våra liv?” Men, det här är vår föreställning om dessa två män. Och om kärlek, komplicerad kärlek, berättar Eklund.
Karaktären Andreas är livsvilsen och hamnar, enligt honom själv, av misstag på en gayklubb där Marcus uppträder under artistnamnet Kameliadamen. Andreas blir tokförälskad och hans 35-åriga äktenskap bleknar när han för första gången i sitt liv upplever stark passion.
– Fotbollsfarsan Andreas har nog alltid varit bisexuell på något sätt. Men han är ingen ”smygis”. Han har inte dolt något. Det är han usel på. Det är nog bara att han inte träffat rätt, säger Eklund och tillägger att föreställningen är gjord med varm humor.
– Jag har inte spelat så många kärleksrelationer i mitt liv. Så jag var nervös i flera lager, för på scenen tvingas man att vara så nära. Och då menar jag inte under täcket, utan en annan intimitet som inte går att värja sig för, säger Eklund.
Så är det dragqueendrottningen Marcus. Han är någon som fritt kan ta på och av sig mansrollen. Dragshowen är inte särskilt flashig, staden är liten och Marcus är bara någon som går i höga klackar till sitt jobb.
– I början var jag inte alls bekväm med att bli sminkad och påslängd en massa halsband och örhängen. Jag iklädde mig en roll som ligger långt ifrån min comfortbox. Det var en fight. Först så tyckte jag att kläderna var hämmande, men sen handlar det om så mycket mer. Våra blickar fastnar lätt vid det yttre. Det är inte bara så att Andreas blir fascinerad av Marcus som drag, utan det är personen bakom som drabbar honom. När jag hittade det blev allt lättare att fördjupa och gestalta, säger Ericsson.
Markus och Andreas drabbas av ofrånkomlig kärlek till varandra. Den går inte att stoppa. Andreas vill lämna fru och barn.
– Dessa stora känslor görs till fienden. Det måste göras vissa val för att känslorna blir så starka. Både hos dem själva och andra, säger Eklund och blir allvarlig.
Evamaria Björk, spelar hustrun vars man blir våldsamt förälskad i dragqueenartisten Marcus. Hon vädjar till Marcus att han inte ska ta hennes man ifrån sin familj.
Verkligheten kommer in med hjälp av frun, som spelas av Evamaria Björk, hon vädjar till Marcus att han inte ska ta hennes man ifrån sin familj.
– Andreas är ju beredd att offra allt för det nya livet. Vilket gör att människorna runt omkring honom blir ledsna och kan känna sig väldigt lurade, säger Eklund.
Jacob Ericsson och Jakob Eklund spelar två passionerat älskande medelålders män, vars kärlek får konsekvenser. Kameliadamen, i modern tappning, kommer till Skellefteå den femte mars.
– Det är inte så lätt att komma ut när man är plus 55. Att komma ut när man är 18 år är en sak, då har man bara sig själv. Och Andreas har lätt att älska, men han tar inte ansvar när han älskar. Att lämna ett äktenskap är ju liknande oavsett kön eller vem man träffar. Men det blir mer komplicerat när det är två män, säger Ericsson.
– Att det fortfarande bränns så mycket med män i en kärleksrelation gör att jag kan känna att jag vill provocera eller i alla fall vågar provocera. Det är också mycket humor i föreställningen, säger Eklund och får medhåll av Ericsson.
– Det är få människor som har varit med om okomplicerad kärlek. All kärlek är ju komplicerad, till och med den till sina barn. Ju mer man älskar ju oroligare blir man. All kärlek sätter skräck i dig. När man älskar då har man något att förlora, säger Eklund.
Jakob Eklund i rollen som Andreas och Marcus, gestaltad av Jacob Ericsson, drabbas av en ofrånkomlig kärlek till varandra. Den går inte att stoppa. Andreas vill lämna fru och barn.
Den femte mars kommer de till Skellefteå med föreställningen Kameliadamen.
– Vi har aldrig spelat teater i Skellefteå så det är en gemensam premiär för oss att komma till staden. Det ser vi fram emot, säger Eklund.
– Vi är så glada över Sveriges alla teaterföreningar som möjliggör att vi kan komma som ett resande teatersällskap till olika städer och orter. Dessutom är de små teaterföreningarna så otroligt välkomnande, säger Ericsson.