Året var 2015. Uje Brandelius hade precis solodebuterat med skivan "Spring Uje spring", efter att han sedan 1991 varit frontfigur i politiska popbandet Doktor Kosmos. Men på ett läkarbesök fick han beskedet: skakningarna i händerna berodde på Parkinsons, en sjukdom som är kronisk och progressiv.
Där, i vardagen efter diagnosen, föddes något. En vilja att berätta om precis det, om familjelivet, barnens idrottsträningar och allt det svarta och komiska som bubblar inuti efter ett svårt sjukdomsbesked. Det resulterade i radioteater, föreställningen "Spring Uje spring" och nu senast – filmen med samma namn, där Henrik Schyffert är regissör. Premiären ägde rum mitt i coronatider 2020, och när det i måndags var dags för Guldbaggegalan regnade priserna över långfilmen. Bästa film, bästa manus och bästa manliga huvudroll.
Samtidigt, i lägenheten i Bredäng som är filmens mittpunkt, satt Therese Hörnqvist med sin familj. Hon är sambo med Uje Brandelius, och en av filmens huvudkaraktärer. Rollen hon spelar? Sig själv, men ändå inte. Hemma från soffan fick hon följa prisregnet över en film som på många sätt skildrar hennes eget liv.
– Bara de som hade vunnit skulle få vara på plats i Annexet där galan arrangerades, så vi visste ju redan att filmen hade vunnit. Men det var speciellt att se allt på tv. Jag är så rörd och stolt. Vi skrek och jublade så att grannarna över oss förstod att vi vunnit innan prisutdelningen var klar, säger Therese Hörnqvist.
Filminspelningen ägde rum sommaren 2019. I sex veckor förvandlades lägenheten i Bredäng till en inspelningsplats, och familjen till skådespelare. I "Spring Uje spring" spelar nämligen alla sig själva – barnen Vega, Bixi, Juno och Therese Hörnqvist.
– Jag tog tjänstledigt i början av juni för att kunna vara med under hela inspelningstiden. Även efter att mina scener var avverkade var jag på plats för att stötta vår dotter Vega som är med mycket. Då var hon bara fyra år gammal. Det blev ett riktigt familjeprojekt, säger hon.
Hur är det att spela sig själv i en långfilm?
– Både lätt och svårt. Eftersom Uje skrivit ett fantastiskt manus låg orden lätt i munnen, men samtidigt är situationerna tillskruvade, såklart. Jag kommer från teatervärlden och det är första gången jag gör film, jag fick lära mig ett nytt medium. Dessutom hade jag dubbla roller – jag var både skådespelare och mamma.
Therese Hörnqvist hittade till teatern tidigt. När hon gick i årskurs åtta började hon som teaterelev på KFUM i Skellefteå och gick efter det vidare till sommarteatern innan hon 1994 flyttade till Stockholm. Där träffade hon regissören Bobo Lundén, som nu är konstnärlig ledare på Västerbottensteatern, och sedan dess har hon varit allt från producent till medlem i teatergruppen Avalon. Nu är hon vd på Stockholms improvisationsteater.
– Skellefteå har betytt jättemycket för mig. Det var där jag hittade teatern och hade många fantastiska teaterupplevelser, säger hon.
Vad händer i framtiden?
– Just nu arbetar vi med en streamad föreställning som heter "Improviserad Norén". Men först måste jag smälta "Spring Uje spring" och guldbaggarna. Det har verkligen varit en stor ynnest att få vara en del av projektet, jag jobbar gärna mer med film.