Spåren efter många års skolgång är tydliga. Basketplan på gården, skyltar som skvallrar om matsal och långa skolkorridorer. Våren 2020 var sista gången Kanalskolan tog emot elever och nu omvandlas klassrummen till något annat.
Sonia Sjögren öppnar en av de tunga trädörrarna. I ett litet rum innanför det som tidigare var träslöjdssalen tar hon plats tillsammans med Marie Lindgren och Åsa Rehnström. De är tre av kring 30 medlemmar i konstnärsföreningen Skogen, och mitt i arbetet att förvandla 500 kvadratmeter av före detta Kanalskolan till en smältdegel för yrkesverksamma konstnärer.
– Vi startade hösten 2017 för att vi tyckte att det behövdes en plats för oss yrkesverksamma konstnärer. Vi såg ett stort tomrum där, det fanns ingen mötesplats för de som arbetar med konst och inte heller verkstäder för konstproduktion. Om Skellefteå ska växa som stad måste den konstnärliga kompetensen tas om hand, säger Marie Lindgren, vice ordförande och en av initiativtagarna.
Exakt tre år efter starten har föreningen nått sitt mål, iallafall delvis. Skogen har börjat gro inne i Kanalskolan. I januari beviljades de ett strukturbidrag som möjliggjorde fortsatt arbete, och under sommaren fick föreningen en fråga från kommunen – ville de flytta in på Bäckgatan?
– Det är otroligt glädjande, att vi faktiskt får testa vår verksamhet i praktiken. Men det handlar inte om en permanent lösning, utan vi får vara här till sista augusti 2021, säger Sonia Sjögren, ordförande.
Nycklarna fick de första september och nu, två månader senare, har åtta ateljéer spridit ut sig på två våningar och de gemensamma verkstäderna växer fram. Marie Lindgren, Sonia Sjögren och Åsa Rehnström rör sig ut ur fikarummet och in i gamla slöjdsalarna som ska bli verkstäder.
– Här finns maskiner och utrymme för det. Vi kommer ha träverkstad, textil, fotografi och metall bland annat, och vi arbetar med att färdigställa det praktiska, säger Marie Lindgren.
En trappa upp har klassrum fått nya väggar, och konstverk mitt i processen skymtar i varje hörn. I Sonia Sjögrens ateljé har djurlika akrylmålningar radats upp, och i Åsa Rehnströms landar novemberljuset på verktygen hon använder sig av i sitt silversmide.
– Jag har haft flera ateljéer genom åren, men innan jag tog plats här hade jag flyttat hem verksamheten. Det är väldigt roligt att få en plats för skapandet. Men framförallt betyder det mycket att knyta kontakter med andra yrkesverksamma konstnärer, att vi kan ta en fika och lära av varandra, säger Sonia Sjögren.
Där finns också projektrum, en scen och en yta för tillfälliga konstprojekt.
– I november skulle vi ha ordnat en utbildningsdag på temat "Vilken betydelse har konst och konstnärer för ett samhälle i förändring?" men det har vi skjutit på till våren. Det är mycket som händer, bland annat utbildningar i foto och portfoliobygge parallellt med att vi arbetar mot en långsiktig kollektivverkstad, säger Marie Lindgren.
Sedan starten har siktet varit inställt på Brunnsteatern och förhoppningen är fortfarande att huset ska vara fullt av kultur när Västerbottensteatern flyttar om en år.
– Vi är glada att vi får vara här i ett år, även om vi hoppas att det blir längre. Men som en permanent lösning tror vi fortfarande på Brunnsteatern, säger Marie Lindgren.