Sommaren 2019 arrangerades Musik vid Bryggarbacken, där Sheriffen stod på scenen.
I replokalen i Kroksjön sitter Niklas Ålund, P-A Andersson, Magnus Kärnebro och Peter Melender. Utanför har mörkret sänkt sig över sjön, men inne bland piano, sammetsfåtöljer och gitarrer hälls varmt kaffe upp.
– Så här brukar det se ut. Vi träffas varje torsdag klockan 20, det är lite gubbigt men toppen med en tydlig reptid. Och sedan händer det ju att vi inte alls repar, utan istället sitter såhär och dricker kaffe istället. Som en liten pojkjunta, säger Peter Melender, trummis.
Bandmedlemmarna är välbekanta namn på Skellefteås musikscen, och har spelat ihop i många olika konstellationer sedan 90-talet. Ett av de allra tidigaste musikerminnena var när tre av fyra Sheriffenmusiker stod på Rotans scen i Skelleftehamn under namnet Gypsy Sons of Magic och tog hem förstapriset i Norrans popfest, några år efter Sahara Hotnights.
– Några av oss har gått gymnasiet ihop och spelat ända sedan dess. Vi har väl spelat bluesrock i ungefär 20 år nu, på olika sätt. Men det var ett speciellt minne att vinna Norrans popfest, säger Magnus Kärnebro.
Sheriffen föddes för fyra år sedan när Niklas Ålund flyttade hem till Skellefteå igen, plockade upp telefonen och sa "Jag har lite låtar, ska vi göra något av det?".
– Jag började skriva de här låtarna för tio år sedan, och kände att det skulle vara roligt att göra någonting av dem. Och då blev det Sheriffen, säger han.
Sedan dess har kvartetten spelat live på allt från Norranscenen på Trästockfestivalen, till digitala satsningen Mullberget live och med Skellefteälven som fond på Musik vid Bryggarbacken.
– Vi är jätteglada för det. Vi har fått ett väldigt fint mottagande, och bjudits in till många roliga musiksammanhang. Det är vi väldigt tacksamma för, och inte något vi väntade oss. Jag tänker att det kanske beror på att vi är ett lokalt rockband som skriver eget material, men som också är ganska lättlyssnade, säger P-A Andersson.
Soundet är bluesrock och inspirationen kommer från 70-talets toner.
– Ja, det är allt från 70-talet förutom disco. Men vi är ju influerade av allt möjligt egentligen, från The Hives till Lynyrd Skynyrd. Det är ingenting uttalat att vi ska spela bluesrock, men på något sätt blir det där vi möts. Och rent textmässigt är det mycket självupplevt, säger Niklas Ålund.
– Och vi har inte tid och lust att vara så svåra. För oss är det centrala svänget, att folk stampar i takt när vi spelar live och får lite feeling. Det är lättsmält rock och det är så vi vill ha det, fortsätter Peter Melender.
I Kroksjön har de sin replokal, alldeles invid sjön. Där möts de på torsdagar klockan åtta på kvällen.
Precis så sammanfattar de också debutalbumet "Gold n' gravel" – åtta spår sväng som är inspelade live.
– Vi vill att det ska vara och låta organiskt, därför valde vi att spela in det live. Några små missar kommer med, men vi hoppas att det bidrar till hela känslan. Det är klart vi längtar efter att spela live igen, men samtidigt är vi inte riktigt några underhållare. Vi vill bara spela vår musik och göra det bra, och hoppas på att publiken gungar med, säger Peter Melender.
– Vi har spelat och repat de här låtarna så otroligt mycket och länge, så det känns jätteskönt att vi äntligen släppt dem. Vi får äntligen sätta punkt för den här skivan och de här låtarna. Nu kan vi börja med nytt material, fortsätter Niklas Ålund.