Joakim Wallström, som fortfarande driver skivbolaget A West Side Fabrication, tittar igenom gamla skivor och pressbilder.
Det var slutet av 2019. Högst upp i trähuset på Tjärhovsgatan bågnade hyllorna, golvet och borden av otaliga cd-skivor, vhs-band, bandbilder och kläder. Platsen var skivbolaget A West Side Fabrications kontor, och grundaren Joakim Wallström navigerade bland album som slog stort på 90-talets indiescen, album som gavs ut i Japan och USA, sådana som inte gavs ut alls och sådana som skapats av ikoner som The Wannadies och Sahara Hotnights. Kontoret skulle rensas ut och stängas, och när Norran var på besök var det bara någon vecka kvar innan allt skulle vara borta.
Artikeln publicerades 11 november, och på Folkrörelsearkivet på Nordanå satt nytillträdda föreståndaren Anneli Rundström Karlsson. Hon läste om kontoret som rymde stora delar av Skellefteås musikhistoria och slogs av tanken: det här måste sparas.
– Ja, allt började med att jag läste artikeln för ett och ett halvt år sedan. Jag reagerade instinktivt när jag såg bilderna på alla skivor och dokument – det här är ju viktigt historiskt material som vi måste bevara. Jag kontaktade Joakim Wallström, och dagen efter fyllde vi en skåpbil med allt som fanns kvar, säger Anneli Rundström Karlsson.
Inne på Nordanå, i det som tidigare var Museum Anna Nordlanders utställningslokaler, pågår nu sorteringen. Bord är fyllda med prydliga rader av cd-skivor, gamla fotonegativ och bandtröjor sorterade i artist och årtal. Allt ska sedan ner i Folkrörelsearkivets brand- fukt- och temperatursäkra arkiv. Inspirationen kommer bland annat från Umeå, där hardcore-rörelsens musik, aktivism och ursprung har bevarats för forskning.
– En sådan här insats för att dokumentera och bevara Skellefteås musikhistoria har inte gjorts tidigare, vad jag vet. Många kanske har en bild av vad som är värt att spara för forskning, att det främst handlar om sådant som är väldigt gammalt, men vi jobbar också med att bevara nutidshistoria, folkrörelser som finns idag. Det här är en sådan. Här kan man se ursprunget till mycket av musiklivet vi har nu – här finns starten av Trästockfestivalen och starten av Kulturföreningen Mullberget, bland annat, säger Anneli Rundström Karlsson.
Vem har gjort den stora vepan? Folkrörelsearkivet vill veta vilket år dekorationen gjordes – och vem som målade den. Joakim Wallström och Folkrörelsearkivets föreståndare Anneli Rundström Karlsson undrar om vepans historia, tillsammans med Joakim Wallström.
Hon visar ytterligare ett bord, där färgsprakande tröjor ligger på rad bredvid ett stort, grönt tygstycke. Det är en av Trästockfestivalens allra första scendekorationer – och Folkrörelsearkivet ber om Norrans hjälp. Vem har egentligen målat dekorationen? Är det du? Eller någon du känner? Hör av dig till oss på kultur@norran.se.
– Tillsammans med Joakim försöker vi pussla ihop all information. Här är ett exempel som vi nystar i – vi vill veta från vilket år den stora vepan är ifrån, och ännu bättre: komma i kontakt med den som målat, säger Anneli Rundström Karlsson.
Informationsblad från de tidiga Trästockfestivalerna berättar om vilka som spelade, och bär även Joakim Wallströms egna anteckningar kring hur mycket han betalade för varje band.
– Det här är en viktig del av Skellefteås historieskrivning, och vi är så glada att vi tillsammans med Företagsarkivet i Westerbotten fått tillgång till allt material. Tanken är att om hundra år, när en forskare, journalist eller privatperson vill veta mer om Skellefteås musikscen på 90-talet och tidigt 00-tal, ja då kan de vända sig till oss så plockar vi fram materialet till Forskarrum Nordanå. Nu går A West Side Fabrication till historien, säger Anneli Rundström Karlsson.
En av Sahara Hotnights allra första bandtröjor gick i färgen blått – de kommer bevaras för forskning.
Förhoppningen är att materialet framöver ska resultera i allt från utställningar till musiksamtal.
Joakim Wallström kliver in i utställningshallen och ser sin egen och bolagets tidsresa göra sig redo för arkivet.
– Jag känner en stolthet, en ödmjuk stolthet. Här finns många minnen, som The Wannadies allra första pressbilder och veckokalendrar där vi skrev upp varje gång någon av bolagets låtar spelades på P3. Jag är tacksam över att jag har fått vara en del av detta, och när jag började rensa ut ur kontoret hade jag inte en tanke på att det kunde vara intressant att bevara och slängde en massa. Men nu, i efter hand, känns det självklart. Det här är en del av Skellefteås berättelse, säger han.