”You Were a Friend” är Stolen Deers senaste singel – om det blir något mer släpp är oklart.
Året var 2012. I två dagar hade musiken ljudit över Nordanåområdet, och Trästockfestivalens sista konsert var kommen. Klockan hade passerat midnatt, temperaturen hade sjunkit ned mot nollgradigt och på scenen stod Anton Fahlgren, Elias Wahlberg, Per Holgersson och
Gustaf Normark som tillsammans bildar Stolen Deer.
– Jag kommer ihåg att det var djävulskt kallt, nästan minusgrader. Då förstod vi nog inte att det var vår sista spelning, säger Anton Fahlgren.
I nionde klass formades tillvaron kring musiken, och genom åren hann de släppa två ep:s, ett fullängdsalbum, vara förband till Deportees och Kristian Anttila för att tillslut landa där, på Trästockfestivalens stora scen, där debutalbumet ”Morning Peasant” ljöd i högtalarna.
Men när de klev av, med stelfrusna fingrar, var alla på väg åt olika håll.
– Vi hade flyttat till olika städer, till Göteborg och London. Vi hade jobbat med albumet under en lång tid, och det innehöll låtar från många olika epoker. Jag tror att vi var ganska mätta när det kom ut. Nu när man ser tillbaka på den tiden blir man oerhört tacksam över att vi kunde repa gratis, att David Forsman och Fredrik Forsfjäll på Mullberget tog på sig någon slags frivillig manager-roll och fixade grymma spelningar till oss. Skellefteå skämde verkligen bort oss, säger Anton Fahlgren.
– Men slutet föll sig naturligt. Och i efter hand var det fint, att stå på Trästockfestivalen så som vi gjort så många gånger förut, fortsätter Gustaf Normark.
Men så, exakt tio år efter ”Morning Peasant”, började något röra på sig. Bandets vilande Spotify-sida bytte skepnad, ett nytt omslag gjorde de andra sällskap. En singel, den första på ett decennium, med titeln ”You Were a Friend”.
– Vi är numerologiskt lagda, så det kändes tillfredställande att släppa något exakt tio år efter albumet. Men det var olika komponenter som spelade in. Dels är det en ursäkt för att umgås mer, nu när tre av oss bor i Göteborg och Elias i Stockholm. Dels kanske det handlar om en trettioårskris. Eller nej, snarare om att så mycket tid gått att det helt plötsligt kändes kul igen, vi har mycket mer distans till det hela, säger Anton Fahlgren.
– Jag tyckte dock att det kändes läskigt till en början. Det är en stor del av vår uppväxt och identitet, ska vi verkligen dit och peta? Men sedan insåg vi att vi kan närma oss Stolen Deer på ett mer lättsamt vis, det behöver inte vara på liv och död som det var då, säger Gustaf Normark.
Det märks i ljudbilden. Indierocken är i allra högsta grad närvarande, men där finns en annan lätthet i soundet.
– Vi krämar inte på som förr, även om nya singeln påminner om ”How You Always Seem to Find Me” från vårt album. Istället för den bombastiska indierocken har vi rört oss mer mot 90-tals indie. Dessutom har vi inte så mycket pålägg, det är mer avskalat, säger Anton Fahlgren.
Samtidigt som den nya singeln landade på Spotify mottog de ett meddelande från Amber Oak, ytterligare ett slumrande Skellefteband från tidigt 2010-tal. ”Utmaningen antagen”, stod det.
– Det finns väl någon typ av skämtsam rivalitet oss emellan, säger Anton Fahlgren.
Vad händer nu? Kommer ni släppa något mer – eller spela live?
– Vi vet inte riktigt, och har inga planer på mer släpp eller att spela live. Men vi får se vad Amber Oak gör. Kanske tvingar de oss upp på hästen igen, säger Anton Fahlgren.