Hur har första veckan på jobbet varit?
– Intensiv. Just nu tar jag emot så mycket intryck att jag känner mig som en dator som står och snurrar.
I en intervju i våras beskrev du att en av de sakerna du önskade dig när du skulle tillträda som chef var att du skulle få ett varmt välkommen. Har du blivit välkomnad?
– Ja! Hela veckan har varit ett enda stort välkommen. Människor i huset och även folk på stan har stannat upp och sagt välkommen till mig. Helt enkelt en fantastisk första vecka.
Vad har du haft på schemat?
– Förutom möten med personal och styrelsen så har jag försökt att lära känna huset. Det är väldigt många och olika studiebesök på Sara kulturhus. Så i veckan deltog jag bland annat på en guidad tur i huset. Det var intressant att titta på hur andra människor reagerar när de får ta del av hela husets möjligheter och scener. Det var häftigt.
Vad har du för reflektion efter första arbetsveckan?
– Jag är mycket imponerad över allt arbete som är gjort under det första året. Det finns såklart många synpunkter om varför är inte det eller det gjort. Och varför fungerar inte det här? Nu gäller det att jobba framåt och dra lärdomar av det som varit och fortsätta med att förbättra, säger Jirstrand Sandlund och funderar en stund.
– Vi behöver ha respekt för att alla verksamheter tar tid att bygga upp. I Sara kulturhus är det många verksamheter som tillsammans ska göra mycket. Vi är många som ska vara med och bidra. Det tar en stund innan alla hittar varandra.
Vad är dina planer för Sara kulturhus fram till årsskiftet 2023?
– Jag kommer att ta denna höst för att titta på hur vi organiserar oss och vad vi ska göra för att få en ekonomi som har en långsiktighet. Och hur får vi personalen att orka med i det här tuffa arbetstempot som blir under en uppbyggnadsfas? Det måste finnas ett hållbart tänk hela vägen. Det går inte att gå på pur kärlek hur länge som helst.
Du fick i uppdrag att ta fyra bilder från din första vecka. Vad blev det?
– Det är bilder där jag spontant stannat upp och fotat med min gamla mobilkamera. Ögonblick med människor eller situationer som jag kommer att ta med mig. Särskilt bilden som är tagen på studiebesöket från Namibia och Rwanda. Deras reaktion på allt det fantastiska vi har ska jag påminna mig själv om. Ofta.