Mängder av band ställde upp i Norrans Popfest mellan 1995 och 2002. Men endast sju band/artister fick äran att vinna det prestigefyllda priset. Detta var internationellt kända Robertsforsbandet Sahara Hotnights genombrott. Men Norran har kartlagt hur det gått för alla vinnare.
1995
The All Janet
Bandet bestod av Simon Malmén, Mikael Johansson, Andreas Jonsson, Erik Jonsson och Gustaf Karlsson.
Bandet startade 1995 ur spillrorna av indiepopbandet Sweatbus. EP:n Second släpptes 1996. Samma år påbörjade bandet inspelningen av debutalbumet Grace som släpptes under 1997. Efter albumet släppts ändrades line-upen i bandet på grund av studier.
Under 1998/99 spelade bandet in albumet In Your Quiet Place vilket var något av en kursändring för bandet, från rak poprock till mer utvecklade arrangemang och känslosammare musik. Skivan släpptes våren 1999 och bandet turnerade flitigt runt landet tillsammans med Sahara Hotnights som också de deltog i ett EU-projekt. Under sommaren 2000 spelade bandet i egen regi in albumet Sunflakes+Snowbeams. Skivan delades ut gratis till publiken på Trästockfestivalen 2002. Ungefär samtidigt gav bandet också ut en 7" vinylsingel med låten Nothing in return. Efter det fick bandet svårare att hitta tid till att göra musik tillsammans, och 2003 valde man att göra en "avskedsspelning" på Trästockfestivalen som är omtalad som en av festivalens bästa konserter någonsin.
1996
Sahara Hotnights
Bandet bestod av Maria Andersson, Jennie Asplund, Johanna Asplund och Josephine Forsman.
Tjejbandet från Robertsfors är det band som lyckats bäst av vinnarna. Sedan starten har de släppt sex studioalbum och en EP. Debutalbumet C'mon Let's Pretend kom 1999. Jennie Bomb (2001) och What If Leaving Is A Loving Thing (2007) är de album som gott bäst. Deras mest populära hitar är Cheek to Cheek, Visit to Vienna, In Private och Japanese Boy.
Efter det självbetitlade albumet 2011 tog bandet en paus. Men den 25 oktober meddelade Sahara Hotnights att de spelat in ny musik och att en första singel, kallad Reverie, som egentligen skulle släppas 14 januari – har fortfarande inte kommit ut.
1997
Jupither
Powerpopbandet bildades som Fresh Fish av sångaren och basisten Funky Dan Larsson och Mohammed Khan (trummor och keyboard) och gitarristerna Olov Nilzen och Christopher Falkman rekryterades.
Debuten, EP:n It's Planetary, kom 1998 på A West Side Fabrication och blev också släppt i USA. Sedan dess har bandet släppt tre album, ett antal singlar och turnerat flitigt. De förekommer också på ett antal samlingsskivor och har blivit extremt stora i gaycumminityn med en cover på Katy Perrys A kissed a girl – som heter I kissed a boy.
Många bandmedlemmar är utbytta sedan starten, och sångaren Funky Dan är numer också sångare i Noice.
1998
Darcy
Medlemmarna var Saga Eserstam, Hans Ericsson, Nils Agnarsson, Rikard Larsson och Stefan Gellin.
Bandet bildades 1998 när sångerskan Saga Eserstam gick med. Innan dess hade man spelat covers i olika konstellationer i några år. Darcy debuterade för en större publik på Trästockfestivalen 1998. Skivinspelningen som man vann blev debuten Mobile Minds.
Gruppen har haft radioframgångar med låtarna Perfect (singel), How about me och False alarm"(från fullängdaren Bon), samt även fått sina musikvideor spelade på ZTV och MTV Up North. Har inte spelat in något nytt sedan 2008.
1999
Gypsy Sons of Magic
Medlemmarna då var Patrick Leandersson, Magnus Lindgren, Nicklas Åhlund, Peter Melender, Mikael Israelsson och Johannes Berggren.
– Det vart inte någonting av vårt band. Vi höll på några år och sedan blev det Black Bonzo när några medlemmar byttes ut, säger Peter Melender som var en av medlemmarna i Gypsy sons of magic.
Gruppen bildades i en källare i Skelleftehamn under namnet Gypsy Sons of Magic och spelade en mer psykedelisk rock. Efter en del byten och avhopp av bandmedlemmar skapades slutligen Black Bonzo med lite omgruppering i bandet och byte av musikstil. De spelade in en demo under namnet Gypsy Sons of Magic. År 2004 släppte bandet ut sitt första album Lady of the Light. 2007 släppte bandet albumet Sound of the Apocalypse och turnerade i England 2008. Vid 2010 blev det problem med skivbolaget B&B Records och det slutade med att bandet bytte namn till Gin Lady, som sedan 2012 hunnit släppa fyra studioalbum.
Melender fortsätter:
– Och av Black Bonzo blev det Gin Lady – men även Sheriffen, så lite blev det i alla fall, säger han och skrattar.
2000
Inside
Medlemmar var Niklas Larsson, Joel Lundmark, Emil Holmgren och Tobias Engdahl.
Faktum är att vinnarspelningen på Popfesten var gruppens första i den dåvarande sättningen och totalt hade de bara spelat ute en handfull gånger.
– Vi hade just hittar rätt i och med att sångaren Tobias kommit in. Han var vår stjärna med en gudabenånad röst. Och den spelningen var bra och vi råkade vinna. Så känns det nästan, säger Joel Lundmark och skrattar och fortsätter:
– Det är faktiskt lite konstigt att vi vunnit den där när det finns så många duktiga musiker i Skellefteå som vi besegrade.
Men strax efter vinsten så flyttade Tobias till Malmö.
– Vinnarna skulle ju spela på Stadsfesten och Trästockfestivalen. Men då var Tobbe redan borta. Vi tog in Nicke Åhlund och han gjorde det jävligt bra – men det var bara ett inhopp.
Inside var grungeinspirerad "stonerrock".
– Vi var nog ensamma om det, men Jocke (Wallström) gillade det och påverkade nog de andra i juryn.
Istället så skapade de tre kvarvarande ett nytt band.
– Nu blev det hardcore/punk med ett band som hette The Bullshit Yankees. Sedan tog vi in en annan sångare med en annan stil och döpte om oss till Fat Slow Generals och vi spelade mer rock'n'roll.
Bandnamnen är minst sagt kreativa.
– Med Fat Slow Generals körde vi en utslagsturnering och till slut var det bara det namnet kvar...
De flesta är aktiva.
– Tobbe sjunger fortfarande i två Stockholmsband för han bor där nu. Emil är trummis i Hat Over Hills och Nicke, som var den drivande i alla band vi hade, håller på att bygga en studio i Åbyn där han kör en enmansorkester.
Inside försvann snabbt, men hann i alla fall ge ut en EP.
– Det hette Again efter titelspåret. Jag har kvar en hög om någon vill ha, säger han med ett nytt skratt.
2001
Tina Stenberg
Stenberg var en annorlunda vinnare då hon redan 1996 spelade jag in sitt debutalbum Treat Me Fair. 1999 kom singeln "That's Me". Men karriären hade inte tagit fart och vinsten i Popfesten gav Stenberg en tredje möjlighet. Det blev fyra låtar på Like Fire och sedan ett fullängdsalbum, Still Pretty Nice, 2004. Men skivbolaget TMC Nordic gick i konkurs och Stenberg tog en timeout.
2007 påbörjade hon sitt tredje fullängdsalbum, Tales of a Heart, som släpptes 2009.
Sedan fokuserade hon på familjen för att göra ytterligare en comeback, och ett fullängdsalbum, kallat Mitt i livet 2015.
2002
Brown Orange
Medlemmar: Teresa Parbring, Mathias Lundqvist, Johannes Parbring, Olle Holmgren och Anton Larsson.
Släppte 2003 en CD med låtarna You're wrong my friend och Hey! It's alright.
– Det hände inte så mycket mer egentligen. Vi spelade på olika ställen, bland annat på Trästockfestivalen några gånger. Sedan var vi med i något TV-gigg i musikhögskolan i Piteå 2004. Det hette Mikrofon, säger Teresa Parbring och fortsätter:
– Vi var och spelade in några till låtar i Piteå hos några som pluggade till ljudtekniker – men inget hände med dem. Sedan var det som om allt rann ut i sanden och 2005 så flyttade jag till Göteborg och bandet fanns inte kvar efter det.