Mustasch kan bättre
2 av 5
Det börjar inte bra för Mustasch när de kliver på scenen på Folkparken i Skellefteå. Efter bara någon minut i inledande spåret ”Lawbreaker” tystnar musiken. Publiken och bandet ser ut som frågetecken. Mustasch-sångaren Ralf Gyllenhammar försöker spela på sin gitarr men det låter ingenting. Ingen av bandets medlemmar har något ljud ut från sina instrument. Och på sätt och vis är det som att luften går ur Mustasch just där och då. När ljudbekymren är lösta och bandet kan fortsätta sin konsert saknas det glöd och aggression. Kanske har det också att göra med att förbandet Hardcore Superstar strax innan pulveriserat Folkparken och att publiken inte alls bjuder Mustasch på ett lika entusiastiskt mottagande. Det verkar helt enkelt som att Ralf och hans mannar bara försöker ta sig igenom konserten och sedan åka vidare. Lite tråkigt känns det allt, för låtmaterialet är det verkligen inget fel på.
Allt blir dock inte gråt och tandagnissel för Mustasch. I ”Homophobic/Alcoholic” och avslutande ”Down in black” och ”I hunt alone” är det plötsligt ett vråltaggat band som står på Folkparkens scen. Kontrasten i dessa nummer är total. Publiken vaknar också av det som händer på scenen och det uppstår faktiskt en rejäl dos energi som avslutning på kvällen. Men som helhet? Nej, detta är knappast Mustasch bästa kväll även om en trogen skara fans längst fram röjer ordentligt.
Ett tecken på att bandet inte får den ack så viktiga publikkontakten och energin är att en betydande del av åskådarna redan tagit sina ytterkläder och åkt hem innan bandet spelat kvällens sista ackord. Det är en lite märklig syn att förbandet fick en större publik än huvudakten.
Mustasch har höga toppar under sin konsert men tyvärr är dalarna för långa och för djupa för att deras spelning ska lämna några större intryck. Det här är ett band som kan mycket bättre och det vi får se på Folkparken är tyvärr inte ett Mustasch i toppform.
En väloljad rockmaskin
4 av 5
Att Hardcore Superstar menar allvar märks direkt bandet klivet på scenen och smackar publiken halvt medvetslösa med ”Sadistic Girls”. En låt som handlar om precis det som namnet gör gällande. Sedan fortsätter det i samma tempo och med samma energi konserten igenom. Det är imponerande vilken välsmord rockmaskin Hardcore Superstar är. Och även om sångaren Jocke Berg är lite väl Göteborgshurtig emellanåt har han publiken som i en liten ask.
Med stilren scendekor bestående av bandets logotyp i bakgrunden och två glittriga kors som snurrar både upp och ned samt en jämn låtskatt skapar Hardcore Superstar röj och sväng som trollbinder mer eller mindre alla som letat sig till Folkparken på lördagskvällen. Och med facit i hand vad gäller kvällens huvudakt kanske det hade varit klokt med en omvänd spelordning? Hardcore Superstar gjorde succé och visade att dom fortfarande är ett band att räkna med.