Musiken i plattan "Hälsa Stockholm" har sammanflätats med Petters målande. – Några av de akvareller som jag har skapat har jag även använt som omslag på albumet, berättar Petter.
Förutom att vara svensk hiphops grand old man inleder Petter Alexis Askergren 2023 med att, i konkurrens med 4 135 konstnärer, bli utvald att ställa ut på Liljevalchs vårssalong.
– Kul för mig att vara med på Liljevalchs. Just att det är en jury som inte vet vem som målat verken gör att det känns extra roligt. Målandet är en av mina största drömmar i livet sedan jag började med musik. Kanske för att jag känner mig så nära mina föräldrar när jag målar.
Du säger att du är nära dina föräldrar när du målar. Med bara drygt ett års mellanrum fick du ta livets avsked, först av din mamma och sedan även av din pappa, hur har det påverkat dig?
– Min pappa dog av sorg. Han var tvungen att gå till mamma. Eller han ville det. Jag respekterar det och tänker att mina föräldrar var lyckligt gifta. Så det är en tröst. Men, just det där med att inget är för givet och att vår tid faktiskt är utmätt har blivit tydligare för mig. Det jag märker nu när jag blivit lite äldre är insikten att värdesätta de viktiga sakerna i livet. Familjen, barn och tiden man har tillsammans och att inte ta saker för givet. Folk faller av. I sjukdomar och olyckor. Inget är för evigt. Man har bara en viss tid. Man ska vara ödmjuk och tacksam.
Du har tidigare nämnt att det är din pappa som lärde dig att måla redan som barn.
– Ja, måleriet är lite lustigt för utåt sett kanske det är lite nytt, men jag har ju målat hela mitt liv. Bild var helt klart det enda ämne jag var bra på i skolan. Sedan är jag självlärd och målade ihop med min pappa under hela min uppväxt, framför allt akvarell. Pappa var arkitekt och ritade mycket i yrket, men i målandet var han fri. Jag kunde sitta i timmar och titta på när pappa målade. Mina föräldrar försökte verkligen få mig att gå en konstskola men det var inte läge för mig när jag var ung. Då var det musiken som drog. I dag har jag lugnet.
– Jag har gett musiken 25 år, nu vill jag ge konsten en massa år. Fast allt hänger ihop, i går målade jag, i dag är jag i musikstudion och i kväll ska jag träffa en vinmakare. Jag lever i ett slags flöde som tar mig vidare. Jag är passionsdriven, säger Petter.
Är konsten ditt huvudfokus nu?
– Delvis. Jag har gett musiken 25 år, nu vill jag ge konsten en massa år. Fast allt hänger ihop, i går målade jag, i dag är jag i musikstudion och i kväll ska jag träffa en vinmakare. Jag lever i ett slags flöde som tar mig vidare. Jag är passionsdriven.
Det har gått hela 25 år sedan Petters debutalbum ”Mitt Sjätte Sinne” släpptes. Lördag den 1 april spelar han i Skellefteå.
Hur får du ihop livet, med fru och fem barn, ditt mångfacetterade artisteri, pendlande mellan Åre och Stockholm och ovanpå det en krog?
– Ha, ha när du säger så där låter det mycket. Det roliga med min fru är att hon är lite likadan. Hon har också mycket aktiviteter. Men så här, min fru var rätt olycklig av att bo i Stockholm. Hon har en så otroligt stark dragningskraft till fjället så jag insåg att för att få ihop hela ekvationen med familjen och ha en lycklig fru, så måste vi flytta. Därför drog vi till Åre samtidigt som vi har kvar en lägenhet i Stockholm. Jag reser ju mycket oavsett var jag bor. Men det blir mycket tåg för mig.
Vad gör du på tåget?
– Ibland målar jag på nattåget eller skriver musik. Tåget är en kreativ arbetsplats. Det som händer är att man får tajma så man inte hamnar i de situationerna där det blir för skakigt. Särskilt om jag målar. Mellan Åre och Östersund går det fint. Vid Ljusdal blir det för guppigt. Ja… Alltså jag är nog SJ:s bästa kund. Jag kan berätta exakt vilka vagnar som funkar eller inte. Tåget är så fantastiskt skönt att åka med, när det fungerar.
Vart reser du helst i Sverige?
– Jag har rest en hel del och rört mig så mycket i Sverige att det är svårt att välja. Men jag älskar att vara i fjällen. Ska jag norröver vill jag åka till Älvsbyn och rida med Rickard Öhman. Han har fått upp mitt ridintresse. Kanske för att man får en vildavästernutrustning när man kommer till honom, som jag mycket villigt tar på mig. Sen är hästarna lugna och fina. Jag var lite hästrädd från början, men inte nu. Vi sover ute någon natt också, i några små kojor.
– Ska jag norröver vill jag åka till Älvsbyn och rida med Rickard Öhman. Han har fått upp mitt ridintresse. Kanske för att man får en vildavästernutrustning när man kommer till honom, som jag mycket villigt tar på mig. Vi sover ute någon natt också, i några små kojor, berättar Petter.
Finns det en ”norrlänning” i dig?
– Jag är ju mer på fjället än på gatorna i stan och jag är duktig på att köra skoter med släp. Vi har ett släp för tio personer. Jag nöjeskör inte med det utan arbetar. Jag kan till och med backa med släp på skotern. Det är fan inte lätt. Jag har jobbat mest med att veta när jag ska gasa eller inte gasa för att inte köra fast.
Du kommer till Skellefteå lördag den 1 april med låtar från bland annat det nya albumet ”Hälsa Stockholm”. Är plattan en uppgörelse mellan dig och din hemstad?
– Jag älskar ju även Stockholm, det finns i mitt DNA. Jag är sjätte generationens stockholmare. Det är sant att jag gör upp med min hemstad sedan så bearbetar jag även känslan av att bli äldre, mogna och få större insikter om livet generellt. Jag vill ha kul på vägen och försöker göra det bästa av tiden och inte bara sitta av den. Musiken har i den här plattan även sammanflätats med mitt målande. För några av de akvareller som jag har skapat har jag även använt som omslag på albumet.
På lördag 1 april ställer du dig för första gången på Sara kulturhus stora scen. Vad associerar du med Skellefteå?
– Då tänker jag på flotten och när jag fick åka längst efter älven och gigga. Det var magiskt. Jag tog mig även ett dopp i det smärtsamt kalla vattnet. Sedan är Norrland väldigt trevligt att komma till. Publiken är amazing. Man känner sig varmt välkommen.
När Petter Alexis Askergren var i Skellefteå 2016 tog han sig ett dopp, efter spelningen, i Skellefteälven.