Det är fredag vid lunchtid, och inne på Västerbottensteatern pryds scenen av en kassettspelare. Där tar Ilkka Hautala plats, berättaren från Finland som är en av Berättarfestivalens internationella gäster. Titeln är talande – fokus är just katastrofer, både personliga och historiska.
Han tar avstamp i en väldigt konkret katastrof. Kassettspelaren som är hans enda sällskap skulle egentligen ha varit en gammal tv, men när han fyllt VHS-band med röster och information så gick allt helt plötsligt sönder och han fick byta till kassettband.
– Men det blev faktiskt bättre så, säger han.
Genom kassettspelarens högtalare strömmar också Ilkka Hautalas röst, hans undermedvetna som han föreställningen igenom samtalar med.
Han guidar publiken genom finsk mytologi och landar sedan i en katastrof som ägde rum året han föddes – närmare bestämt Tjernobylolyckan.
– Genom livet har jag skyllt mina tillkortakommanden på den, säger Ilkka Hautala samtidigt som han skildrar olyckskvällen och följderna den fick för personerna i närheten.
Sedan vänder han blicken mot sig själv, och skildrar sin egen misogyni, allt med humoristiska undertoner men också med en önskan till reflektion. Lunchföreställningen avslutas med att publiken bjuds in i samtalet, och knyts ihop där den började: med kassettspelaren.