Sex dagar i veckan står Melinda på Dramatens scen. Hennes enda lediga kväll är måndagar. Just denna lediga måndag besöker hon Skellefteå för att medverka i Nassim Soleimanpours självbiografiska pjäs ”Nassim”.
– Det här är lyxigt för mig som tvåbarnsmorsa att ha en dag då jag inte behöver hämta från förskolan eller laga middag. Solen skiner och jag ska promenera runt och upptäcka Skellefteå. Jag kan ju ändå inte förbereda mig.
För precis som i Soleimanpour tidigare uppsättning, Vit kanin, röd kanin är skådespelaren ovetande om vad som kommer att hända. Allt utgår från ett förseglat kuvert med manuset som skådespelaren, ny för varje föreställning, läser för första gången inför publiken.
Ingen recensent får skriva om vad som händer på scenen. Det ska vara en överraskning både för skådespelaren och publiken. Norran träffar Melinda Kinnaman före föreställningen.
–Jag vet verkligen ingenting. Mer än att det är samma brev varje gång som ska öppnas. Jag tycker att det känns spännande och roligt. Det går inte att förbereda sig.
Melinda Kinnaman väjer inte för utmaningar. Hon är något av en äventyrerska och drar sig inte heller för att ta sig an fysiska utmaningar. Bland annat har hon gjort teaterföreställningar med cirkusinslag i samarbete med Cirkus Cirkör.
– Jag blev cirkusartist efter 30, säger hon och skrattar.
Hennes karriär har kantats av succéer på scenen och medverkan i otaliga tv-serier. Redan när hon var 28 år fick hon erbjudande av Ingmar Bergman att vara med i hans uppsättning av Spöksonaten. Något som hon nobbade.
– Jag hade bestämt att jag skulle ut och resa. För trots att jag var så ung hade allt gått så fort för mig, med teaterhögskola och sedan fast jobb på Dramaten. Men fördelen med att jag hade en anställning var att jag kunde ta tjänstledigt. Vilket jag gjorde.
Ingmar Bergman menade att om hon var borta från skådespelaryrket en längre tid skulle hon rosta ihop. ”Om du inte håller på med teatern kommer ditt instrument att rosta”, sade han. Melinda varken höll eller håller med.
– Jag tänker att det kan vara tvärtom att man behöver komma ut lite. Annars kan man rosta ihop på samma ställe.
Den röda tråden i Melindas Kinnamans val av pjäser och filmer är engagemanget för människan och samhället. Hennes föräldrar flydde till Sverige under 70-talet. Pappan var amerikansk desertör från Vietnamkriget.
– Om Sverige inte hade varit så öppet och tillåtande då hade vi inte kunnat komma hit.
På scenen gestaltar hon gärna samhällets svärta. Just nu är hon även aktuell i Dramatens uppsättning av Klaus Manns pjäs ”Mefisto”, där hon gestaltar en yngling som gått med i Nazistpartiet.
– Det är otäckt att en pjäs som är skriven 1923 fortfarande är lika aktuell. Vi lever även nu i en värld där vi söker enkla svar med ett vi och dom.
Hon har även gjort många starka kvinnoporträtt med svärta och sorg i livets skörhet. Sara Stridsbergs pjäs ”Sårad ängel”, som handlar om en dotters relation till sin alkoholiserade far är ett exempel.
– När folk frågar ”Är det tungt”? Så tänker jag att visst man måste öppna upp sig själv, definitivt. Men det är inte tungt på ett dränerande sätt att jobba med det som gör ont. Det som kan vara jobbigt och frustrerande är om man jobbar med en tv-serie som har ett dåligt manus. När det inte är välskrivet och man får känslan av att det här betyder inte så mycket. Jag vill att teater och film ska kännas och vara nära de stora frågorna: ”Hur det är att vara människa?”.
Hur är det då att vara människa?
– Ha, ha ja men det första som kommer upp i mitt huvud är relationer. Hur människor är och tar hand eller inte hand om varandra.
Norran får inte beskriva hur kvällen blev, då tanken med uppsättningen är att den ska vara oberättad för varje ny skådespelare som ska gestalta brevet och den publik som kommer.
Men vad önskar du dig av kvällen?
– Jag hoppas på att publiken kommer att känna att de fick vara med om något exklusivt. För just den föreställningen som de fick se fick ingen annan se. Vi, jag och publiken får båda uppleva att det här är något som vi aldrig kommer att få uppleva igen.
Trots hemlighetsmakeri går det rykten i Skellefteå om att Melinda Kinnaman fick stående ovationer.