Annika Nordin, Sonja Lindblom och Malin Vispe repeterar för fullt inför den kommande premiären av ”Handbok för husmödrar”. De djupdyker i den tid där kvinnor förväntas att börja bidra till försörjning samtidigt som de skulle fortsätta att sköta om hemmet.
Just nu repeterar Västerbottensteatern för fullt inför den kommande premiären av ”Handbok för husmödrar”. De djupdyker i den tid där kvinnor förväntas att börja bidra till försörjning samtidigt som de skulle fortsätta att sköta om hemmet.
I repetitionssalen på Nordanå står det kafébord med ljus och vita dukar utställda. I hörnet av den tillfälliga scenen finns en liten köks- och diskhörna och på golvet ligger det cykelstyren med flätade korgar.
Någon säger; ”Jag väntar på posten. På att någon ska lägga märke till att jag bytt hyllpapper i skåpen, eller upptäcka att fläcken på Gunnars skjorta är helt borta nu, en rå potatis var visst knepet”. Skådespelarnas repliker blandas raskt med gamla radioinslag som påminner om en dåtid, med aktivitetsinspektörer, som skulle få ut kvinnorna i arbetslivet.
Johanna Salander, regissören bakom Handbok för husmödrar har intervjuat flera kvinnor i Skelleftebygden.
– När 70-talet kom stod en kvinna som tjänat hemmet med högt buret huvud och undrade ”vem är jag nu?”
– När 70-talet kom och barnen från 50-talets hem var utflugna så hade samhällets nya normer utvecklats till att alla skulle bidra genom förvärvsarbete. Där stod en kvinna som tjänat hemmet med högt buret huvud och undrade ”vem är jag nu” eller ”vem förväntas jag vara?”, ”jag har ju gjort som de sade att jag skulle göra”, säger Johanna Salander, regissör.
I Västerbottensteaterns uppsättning gestaltar skådespelarna Annika Nordin, Sonja Lindblom och Malin Vispe hemmafrun Ester i tre olika åldrar. De representerar även privat tre olika generationer och har skilda bilder från sin uppväxt kring begreppet ”hemmafru”. Annika Nordin spelar den äldre Ester.
– I mångas ögon blev det plötsligt skamligt att vara hemmafru. Jag är född på femtiotalet och uppväxt med en mamma som var hemma samtidigt som hon längtade efter ett yrkesliv. Men hon följde samhällets normer. Hennes nertryckta längtan efter utbildning och jobb ersattes med en hängivenhet till hemmet. Sen visade det sig att den hängivenheten minskade drastiskt i värde. Alltså, då blir det tufft, när ingen av platserna man är på är helt rätt, säger Annika Nordin.
Annika Nordin repeterar inför premiären av "Handbok för husmödrar”, som äger rum den 5 mars klockan 15.00 på Sara kulturhus.
I föreställningen försöker Ester att hitta sin plats i femtiotalets hemmafruideal för att senare som fyrtioåring gå ensam om dagarna. Hon förstår att den omsorg hon ägnat hemmet inte värdesätts som innan och att hon nu förväntas söka sig ett arbete.
– Det finns många starka berättelser om hur utbildning och yrkesliv förblivit en dröm och något ouppnåeligt på grund av att kvinnorna behövdes hemma för att ta hand om barnen och sköta om hemmet. Även om många trivdes med arbetet hemmavid så fanns det även kvinnor som tyckte att det här är inte platsen för mig. Eller även de som också tänkte: ”Var är platsen för mig?”, säger Sonja Lindblom som spelar Ester i den tid där barnen just flyttat ut.
– Även om många trivdes med arbetet hemmavid så fanns det även kvinnor som tyckte att det här är inte platsen för mig. Eller även de som tänkte: ”Var är platsen för mig?”, säger Sonja Lindblom som spelar Ester i den tid där barnen just flyttat ut.
På femtiotalet blev hemmafrun något av en profession. Det skedde i samband med att urbaniseringen och industrialiseringen ledde till en ny arbetsfördelning mellan män och kvinnor. Kvinnans uppgift blev att ta hand om hus och hem, mannens att sköta om familjens försörjning. En uppdelning som gjorde kvinnan ekonomiskt beroende av mannen.
– Det sätter dig i underläge när chefen som betalar dig och sköter din ekonomi är din man. Då är du skör, säger Malin Vispe, som spelar den unga Ester.
– Det sätter dig i underläge när chefen som betalar dig och sköter din ekonomi är din man. Då är du skör, säger Malin Vispe, som spelar den unga Ester i föreställningen "Hanbok för husmödrar".
I Husmoderns Köksalmanack 1954 finns en artikel med rubriken ”Har mamma råd att börja arbeta?”. Det här var på sambeskattningens tid då hustruns och mannens inkomster slogs ihop före skatten drogs. I debatten tillkom även frågan om det verkligen lönar sig att hustrun arbetar. Vem skulle då ta hand om hemmet och dess sysslor?
– Det har ju hänt väldigt mycket sedan femtiotalet. Jag träffade Husmodersföreningen i Skellefteå nyligen. De lägger nu ner sin förening. Det är ingen som vill vara aktiv där längre. Det är ändå lite vemodigt, säger Johanna Salander.
– Det har ju hänt väldigt mycket sedan femtiotalet. Jag träffade Husmodersföreningen i Skellefteå nyligen. De lägger nu ner sin förening. Det är ingen som vill vara aktiv där längre. Det är ändå lite vemodigt, säger Johanna Salander.
”Jag är fyrtio år, mitt i livet, säger Lena. Men jag känner mig som farmor Hildur redan. Jag är en åldring”, ett utdrag ur föreställningen Handbok för husmödrar.
– Kvinnorna som var hemmafruar på femtiotalet hamnar i en frustrerande tid när barnen flyttar hemifrån. Samtidigt kommer en utveckling i samhället som signalerar att hemmafruns roll inte längre är viktig när nationalinkomsten ska öka med femtio procent. Detta genom att kvinnor ska förvärvsarbeta, säger Johanna Salander.
Annika Nordin, Sonja Lindblom och Malin Vispe repeterar "Handbok för husmödrar
1960-talets svenska arbetsmarknad var i pulserande högkonjunktur men med brist på arbetskraft. Det gjorde att arbetsmarknaden sökte efter möjligheter att hitta arbetsföra personer. Siktet ställdes då in på de gifta hemarbetande kvinnorna.
– Det är så lätt att vi bara lyfter kvinnor som lyckats med något utöver det vanliga som Semla Lagerlöf, Marie Curie eller andra kvinnor som hamnat i ledarroller. Men det där vanliga livet och värdet i vardagen glöms för ofta bort. Det vill vi lyfta i den här föreställningen. Ester gestaltar en av många berättelser om Skelleftebygdens kvinnor. Det känns så viktigt med alla dessa oberättade historier, säger Johanna Salander.
Annika Nordin gestaltar hemmafrun Ester. ”Jag väntar på posten. På att någon ska lägga märke till att jag bytt hyllpapper i skåpen, eller upptäcka att fläcken på Gunnars skjorta är helt borta nu, en rå potatis var visst knepet”.
– Det är så lätt att vi bara lyfter kvinnor som lyckats med något utöver det vanliga. Men värdet i vardagen glöms för ofta bort, säger Johanna Salander.
Malin Vispe spelar den unga Ester när Västerbottensteatern skildrar den tid där värdet av begreppet ”hemmafru” så sakteligen skulle börja att städas bort.
– I mångas ögon blev det plötsligt skamligt att vara hemmafru. Jag är född på femtiotalet och uppväxt med en mamma som var hemma samtidigt som hon längtade efter ett yrkesliv. Men hon följde samhällets normer. Sen visade det sig att den hängivenheten hon gav hemmet plötsligt minskade drastiskt i värde. Alltså, då blir det tufft, när ingen av platserna man är på är helt rätt, säger Annika Nordin.
Skådespelarna Annika Nordin, Sonja Lindblom och Malin Vispe gestaltar hemmafrun Ester i tre olika åldrar. De representerar även privat tre olika generationer och har skilda bilder från sin uppväxt kring begreppet ”hemmafru”.