”Vi förnyar inte genom att ta bort saker som varit berikande. Noterna säger en del saker, men oftast är det som står mellan noterna, som är det viktigaste”, säger Niklas Sivelöv.
Han har spelat på de mest prestigefyllda scenerna runt om i världen. Nyligen blev han även adlad av drottningen av Danmark som riddare av Dannebrogsorden.
Hans pappa var amatörpianist och spelade gärna boogiewoogies och en och annan låt av Chopin medan mamman sjöng i kör. Och redan vid två års ålder fick Niklas Sivelöv sitt första trumset. Som snabbt blev sönderhamrat. Då beslöt föräldrarna att han skulle få ett riktigt trumset. Och på den vägen är det.
– Musiken har alltid varit självklar för mig. Jag började att fingra på de instrument vi hade hemma. För att jag var nyfiken. Det gjorde att jag snabbt lärde mig spela på gehör. Men, det tog längre tid innan jag lärde mig spela efter noter.
Niklas startade sitt musicerande genom att lyssna på andra och sedan känna in hur klassiska stycken eller jazzen skulle spelas.
– Fördelen är att jag utvecklade mitt gehör och framför allt fantasin. Nackdelen var att för att jag skulle kunna bli konsertpianist behövde jag kunna läsa noter. Så när jag var 17 år var jag efter i notläsningen. Och det tog mig några år för mig att komma ikapp. Det som krävdes var att jag började öva mer seriöst. För den klassiska musiken kräver att du övar mycket innan du känner att du kan behärska teknik och klang. Men, jag var begåvad och hade relativt lätt för mig, säger Niklas på en fortfarande tydlig västerbottnisk dialekt trots att han bott i södra Sverige de senaste 30 åren.
Redan som 17 åring sökte han till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och kom in. Sedan dess har han haft erkända lärare från Finland, Rumänien, Tyskland och England.
– Jag hade lärare med starka pianotraditioner som stammar helt ned till Franz Liszt och Johannes Brahms, säger Niklas.
En pianotraditionen innebär att du har en lärare som vidarebefordrar specifik kunskap om pianospel och musikalisk stil. Niklas studerande och djupa förståelse för musiken har förtrollat recensenter runt om i världen. De beskriver honom som ”en pianoprofessor som får världen att verka lätt och vacker. Med en enhet av känsliga pianofingrar. Det är som att bli smekt på kinden.”
– Jag är själv barnsbarnsbarnsbarnbarn till just Brahms. Det brukar jag säga till mina elever; ni ska veta att mitt pianistiska arv är från Brahms eller Liszt, säger Niklas och skrattar.
Den klassiska pianotraditionen går flera hundra år tillbaka. Niklas menar att utmaningen när han undervisar är att tillgodogöra sig den gamla traditionen och sedan använda den till att förnya. Redan som 23-åring ville Niklas utmana sig själv. Därför åkte han 1989 till Rumänien för att spela piano. Det var precis efter att Ceausescu störtats, Berlinmuren rasat och de kommunistiska regimerna i Östeuropa fallit en efter en. En omvälvande tid och pianoepok som gjort starkt avtryck hos Niklas.
– För mig var det att börja om för början. Grovt sätt så kan man säga att det var den ryska pianoskolan, som fokuserar på att utveckla pianistens musikalitet med pianoteknik. Allt detta i ett land i upplösning. Mina lektioner, var tuffa. Men, jag lärde mig otroligt mycket. Jag visste knappt själv vad jag gjorde och var högst instinktiv då. Men, det byggde upp en slags självförståelse för vad jag själv ville som musiker.
Niklas Sivelöv hängivenhet till musiken har lett till många utmärkelserna. Vilket gör honom till en av Nordens ledande pianister.
Niklas tystnar och letar efter orden. Det märks att det här är en viktig tid i hans liv som satt musikaliska och själsliga spår.
– Musiken är både en resa i tid med tanke på att de flesta verken vi i dag fortfarande spelar är skrivna för flera hundra år sedan. Sen finns det också en inre resa man måste göra. Hur kan man förnya? Musiken representerar något universellt. Det handlar om känslor som alla har. Därför blir det förnyat när någon från en ny tid ska tolka de känslor man tror, som exempel, att Beethoven hade. Jag går tillbaka i tiden för att ta mig fram. Vi förnyar inte genom att ta bort saker som varit berikande. Improvisationen till exempel. Noterna säger en del saker, men oftast är det som står mellan noterna, som är det viktigaste.
Niklas hängivenhet till musiken har lett till många utmärkelserna. Vilket gör honom till en av Nordens ledande pianister. Han är som exempel den första skandinav som någonsin tilldelas priset för bästa klassiska album. Niklas Sivelöv har även valts in i Steinway Hall of Fame. Niklas menar att han har haft en fördel av att ha en naturlig fallenhet för musiken. Men att det är hans uthållighet som tagit honom hela vägen.
– Ska man bli bra på något ända in i benet då är fallenhet en sak. Men, uthållighet och hårt arbete krävs för att bli världspianist. Det är troligtvis min norrländska envishet som tagit mig fram. För uthålligheten är den viktigaste. Hinder finns det alltid.
Niklas fortsätter ivrigt med att reflektera över vår nutid och hur vi matas med de perfekta idealen.
– Det är en nutidssjukdom. Folk går på en konsert och tror att det ska låta som på skivinspelningen. De små felslagen är inte det viktiga. Det finns inga fel, som Miles Davis sa... Utan det beror på hur du fortsätter frasen.Det är klart att vi ska spela de riktiga noterna. Till exempel Beethoven, han har gjort sitt jobb. Det är så exakt på sitt sätt. Organiskt och balanserat. Men, det finns utrymme för improvisation. Det är som Shakespeare, man ändrar inte i texten. Vi kan tolka.
”En pianoprofessorn som får världen att verka lätt och vacker. Med en enhet av känsliga pianofingrar. Det är som att bli smekt på kinden”.
Förutom att Niklas är kompositör, skivbolagsproducent samt professor på Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn så undervisar han även sedan hösten 2022 pianister vid Piteå Musikhögskola. Som lärare beskriver han sig själv som en kombination av det väldigt strikta och krävande blandat med flexibilitet och stöttande.
– Jag försöker tänka att de har sin egen väg att gå. Det är nog en av mina styrstyrkor att jag kan förstå att den här eleven kanske behöver gå just den här vägen. För mig är musik som språk. Det måste komma från hjärtat.
I veckan spelar Niklas i Västerbotten och ikväll har Skellefteåborna möjlighet att lyssna på pianisten som inger respekt på den klassiska scenen. Niklas ser framemot att turnera i sin hembygd.
– Jag har längtat hem. Min pappa gick bort för snart två år sedan och min mamma fyller 89 år till sommaren. Vi har även vår sommarstuga här, för Skellefteå är min hemstad. Jag känner mig verkligen välkommen varje gång jag kommer hit. För det är hemma.