Boel Nilsson, Lovisa Berggren och Mats Hjortborg är alla medlemmar i Skellefteå kammarorkester, som i helgen firar 50 år med två jubileumskonserter.
Mats Hjortborg har tagit en kort lunch och stämt möte med två medmusikanter. I kväll är det premiär för Skellefteå kammarorkesters jubileumskonsert och firande av orkesterns 50 års dag.
– Vi kan lova att det kommer att vara lättlyssnad musik som går rakt in i själen. Det här är ett bra tillfälle att möta stråkmusik för första gången. Du kommer som du är. Det viktiga är att man kommer, säger Boel Nilsson, ordförande i Skellefteå kammarorkester, och slår ut armarna som ett stort välkomnande.
Det är glädje i luften när de tre kammarorkestermedlemmarna sitter i sjukhusets foaje och berättar om hur orkestern förnyats och hållit sig vid liv i femtio år. Särskilt plirar det i ögonen på Boel Nilsson när hon berättar om de som sitter bredvid henne. Mats Hjortborg har varit hennes elev sedan han var en liten pojke.
– Jag vet inte vad det var som gjorde att jag fastnade för just fiolen. Kanske var det detta med att spela tillsammans. Men, jag vågade inte satsa på musiken på heltid utan valde att utbilda mig till läkare och spela på fritiden, säger Mats Hjortborg.
Lovisa Berggren kommer från en familj med starka rötter i folkmusiken. För henne var det självklart att välja musiken, även som yrke. Sedan två år jobbar hon som stråklärare på Kulturskolan i Skellefteå, vilket är Boels gamla tjänst före hon gick i pension.
– Boel är den som värvade mig till kammarorkestern. För mig, som har folkmusiken närmast hjärtat, är det utvecklande och inspirerande att även spela i en kammarorkester. Det är två olika sätt att spela på. Folkmusiken är friare medan kammarorkestern är styrd av partitur och noter, berättar Lovisa Berggren.
Lovisa Berggren berättar att det är kammarorkesterns ordförande Boel Nilsson som värvat både henne och Mats Hjortborg till orkestern.
Skellefteå kammarorkester bildades 1972 av musiklärare vid dåvarande Skellefteå Musikskola och duktiga amatörer som på sin fritid ville spela kammarmusik. Och så ser det ut även i dag.
– Det är en konst att hålla en orkester vid liv i 50 år. Det handlar om att få in nya yngre förmågor och samtidigt att hålla kvar de som blir äldre. För oss har det handlat om spelglädje, en stabil medlemsskara och mycket fin gemenskap, säger Boel Nilsson.
– Vi gör alla det här på vår fritid. Det är helt underbart att sätta sig i orkestern efter ett jobbpass och bara njuta av den stillhet och gemenskap som finns, säger Mats Hjortborg.
– Jag vet inte vad det var som gjorde att jag fastnade för just fiolen. Kanske var det detta med att spela tillsammans. Men, jag vågade inte satsa på musiken på heltid utan valde att utbilda mig till läkare och spela på fritiden, säger Mats Hjortborg.
– Orkestern har också en bra ambitionsnivå. Vi ska spela bra, inte bara spela. Det gör att alla som är med strävar efter att utvecklas i sitt musicerande, säger Lovisa Berggren.
En kammarorkester är en mindre stråkorkester. Vilka instrument som finns med i kammarorkesterns instrumentkomposition är olika beroende på vilket stycke som ska framföras. Men, kärnan i varje modern kammarorkester är ett stränginstrument. Tanken är att det ska vara en intimare variant av den stora symfoniorkestern.
– I en liten orkester är samspelet oerhört viktigt. Varje person är betydelsefull, eftersom alla toner är avgörande för slutresultatet, säger Mats Hjortborg vars lunchrast strax är slut.
Och utan särskild övertalning plockar han upp fiolen och spelar så skirt och vackert att mumlet i sjukhusets korridorer tystnar. Sedan springer han i väg till sina patienter.
– Visst borde musik finnas på recept, säger Boel och ler.
Lovisa Berggren och Boel Nilsson börjar att packa ihop sina instrument och berättar att de under årens lopp genomfört över hundra konserter. Med både gammal och ny kammarmusik. Och med fiolen på ryggen och fötterna på pedalerna ropar Boel Nilsson högt, före hon cyklar iväg;
– Jubileumskonserterna är ett bra tillfälle för den oinvigde att möta kammarmusik. När den är som bäst. Så kom och lyssna.