Högt upp i trädet vid Mälaren sitter Milly med sin humla Marimba under armen. Ovanför dem, i himlen, finns mormor och när Milly sitter bland grenarna känns det som att hon kommer närmare. Hon kan höra hur mormor viskar i trädkronorna, och kommer ihåg vad hon brukade säga: ”Om man lyssnar riktigt, riktigt noga kan man höra trädets hjärta slå.”
I nyutgivna ”Milly, mormor och Marimba” försöker Milly navigera i saknaden efter sin mormor, samtidigt som hon längtar efter äventyr. Berättelsen har bott i författaren Johanna Eisfeldt i ett decennium, och nu har den kommit till liv med hjälp av Maria Bjursells illustrationer.
– Året var 2010, och min mamma hade just gått bort. Jag pratade mycket med mina barn om det, och ville hålla henne levande. Där föddes historien om Milly, som på många sätt är inspirerad av min familj, säger hon.
Johanna Eisfeldt bor i Sigtuna, där Millys äventyr äger rum, men kommer från Burträsk och Lövånger. Under hösten 2020 debuterade hon med diktsamlingen ”Dis”, som klär Västerbottens landskap i poetiska ordföljder.
– Det var också då, när jag släppte ”Dis”, som jag började tänka på Milly igen. Jag plockade fram texten igen och fortsatte jobba med den, och jag kände att det finns något viktigt där. Jag vill hjälpa föräldrar att våga prata om sådant som är jobbigt med sina barn, att ta i sorgen. Det finns någon slags uppfattning kring att det är för svårt att prata om sorg med barn och att man därför låter bli. Det tror jag är fel väg att gå, vi måste samtala mer, säger hon.
Även för henne har skrivandet fyllt en viktig funktion.
– Det har hjälpt mig att bearbeta min egen saknad. Mina barn har varit med i hela processen, och jag tror den har skänkt dem en viss tröst också. Att mormor finns kvar, på något sätt, säger hon.
Texten ackompanjeras av färgstarka illustrationer som Maria Bjursell, bosatt i Nyliden utanför Skråmträsk, står bakom.
– Det har varit otroligt roligt, jag har aldrig gjort något liknande. När jag läste Johannas text såg jag bilderna framför mig, med Millys eldröda hår och trädet. Boken berör absolut tunga ämnen, men jag tycker den genomgående känslan ändå är ljus och tröstande, säger hon.