Det är nyårsafton. Kanske står fyrverkerierna redo, kanske har kvällens middag påbörjats. Sista sucken av 2020, det längsta året i mannaminne, ett bokslut vi alla längtar efter att göra. Innan vi slänger oss huvudstupa in i ett okänt 2021 är det tid för reflektion, en tillbakablick som på förhand känns smärtsam. Vi ska prata om det lokala kulturåret och på näthinnan finns bara en bild, och det är tomrummet. Tomrummet på scenerna, i kulturarbetarnas plånböcker, i utställningslokalerna. Vi ska prata om det. Men vi ska också prata om det som började gro i pausen, i vakuumet.
Vi tar varandra i handen och vandrar tillsammans genom tolv snåriga, sorgliga, hoppfulla och omskakande kulturmånader. När januari kom visste vi ingenting om vad som väntade. Det är nästan surrealistiskt att blicka tillbaka på nu – hur det bubblade i kulturlivet i början av 2020.
För första gången på många år hade en lokal musikakt tagit sig hela vägen från Ursviken in till musikens finrum. Väckelseduon Bottenvikens Silverkyrka, som består av Andréas Brännström från Ursviken och Ludvig Widman, nominerades till Årets dans på både Grammisgalan och P3 Guld. 6 februari intog de Annexet tillsammans med artister som Veronica Maggio och Benjamin Ingrosso – och Norran, på pressläktaren. Någon vinst blev det inte, men däremot ett möte med Carola vars låt "Säg mig var du står" de gjort en experimentell remix på, innan storheter som Zara Larsson och Little Jinder såg danspotentialen i 80-talsdängan. Förväntningarna låg i luften. Är det början på en ny musikscen i Skellefteå, en efterlängtad återfödelse av en gör-det-själv-anda som ger eko nationellt?
Kulturupplevelserna fortsatte på hemmaplan. Västerbottensteatern skålade in fullsatt premiär av "Tre systrar" och i Skellefteå Kraft arena producerade eventbolaget For events sin största show någonsin, Danny Saucedos "The Runaway show". Repetitionerna inför årets storsatsande sommarteater "Romeo och Julia" var igång, det var månader av nysatsningar, nyheter och förändring. Det här kommer att bli bra, nickade kulturintresserade till varandra mellan bänkraderna.
Men nu. Nu har vi har kommit till det oundvikliga, till handbromsen. Vi har kommit fram till 11 mars. Då förbjöd regeringen publik med fler än 500 personer och de inställda evenemangen avlöste varandra. Det blev ingen Molly Sandén på Folkparken, ingen Stadsfesten och ingen Trästockfestival. Lokala, frilansande kulturarbetare vittnade om hur alla uppdrag ställdes in, från en dag till en annan.
Då var det svårt att tänka sig att vi skulle leva i en sådan tillvaro året ut. Skulle 2020 bli ett kulturlöst år? Nej. Pandemin har lämnat ett sår i en hel kultursjäl, men det betyder inte att skapandet och kreativiteten försvann. Tvärtom. Snabbt bestämde sig Kulturföreningen Mullberget och Skellefteå Musikaliska för att erbjuda alternativa livekonserter – digitalt. Jazzklubben Boston sjösatte ett smittsäkert höstprogram, Västerbottensteatern och Skellefteå Riksteaterförening likaså.
I karantänen föddes också ny musik, och fler skrivna ord. Saga Eserstam och Hans Ericsson bildade SkelleftePop, en blinkning till 90-talets musikskapande. Anton Fahlgren, utflyttad Varuträskbo, debuterade i augusti under namnet Smicker - vänlig, groovy pop som hyllats av bland annat Hymn och Gaffa.
Det blev oktober, restriktionerna var fortfarande närvarande. Men i kulturföreningen Mullbergets black box skapade Amanda Henriksson under namnet Dj PönPön ett nytt, musikaliskt universum. Sedan dess har hon livesänt tunga basgångar, drabbande toner och dansant dunk varje fredag, i flera timmar.
Kanske är den försiktiga förhoppningen i början av 2020, när Bottenvikens Silverkyrka intog Grammisgalan, faktiskt på väg att bli verklighet. Så fort vi kan mötas fysiskt igen startar nämligen Amanda Henriksson Klubb Mullvad, en plats för alternativ musik. Nu är det dags för rave, som hon själv uttryckte det.
Mitt i allt pandemimörker får vi aldrig glömma alla dessa musiker, föreningar, ideella krafter och brinnande kultursjälar. Vi får aldrig glömma det som faktiskt hände, och de som faktiskt orkade.
Nu kliver vi in 2021. Må vi få mötas i ett publikhav snart igen.