Åsa Svanberg, Skellefteå, har just släppt sin första bok.
2009. En nybliven mamma från Norsjö som några år tidigare flyttat till Stockholm. Mammaledigheten hade just infunnit sig och nu var det dags för Åsa Svanberg att finna sig i sin nya roll som förälder – och samtidigt rota sig i den nya staden.
För Åsa har skrivandet alltid varit en naturlig del av livet. Som barn gick tangenterna varma när hon på sin skrivmaskin skrev noveller och berättelser. Hon hade en livfull fantasi och ett stort behov för att få utlopp för den. I det skrivna ordet fann hon sitt sätt att uttrycka sig. Senare skulle det även komma att bli ett sätt att bearbeta sorg.
Under föräldraledigheten började hon gå i en mammagrupp med fyra andra kvinnor. De lärde snabbt känna varandra och hon fascinerades över hur kort tid det tog innan de kom varandra väldigt nära.
– Vi delade mycket privata saker med varandra, om våra förlossningar, vår oro, och så vidare. I den här gruppen fanns inget vi inte pratade om och det var säkert därför vi blev så himla bra vänner. Vi var alla inflyttade till Lidingö och längtade efter att känna samhörighet, berättar Åsa.
Det var under den här tiden som karaktärerna till boken började ta form, inspirerat av kontexten av en mammagrupp. Åsa själv fann sin trygga punkt i gruppen samtidigt som starka vänskapsband började gro.
Åsa beslutade sig för att gå en skrivarkurs där hon fick kunskap om hur man bygger upp en berättelse. Efter det påbörjade hon skrivprocessen, då helt ovetandes att boken några år senare skulle ges ut.
Romanskrivandet varvades med familjeliv, vänner och vardag. Skrivandet flöt på och varje karaktär byggdes upp minutiöst. Alla med olika personligheter och sätt. Inspirationen kom från verkliga livet – som plötsligt fick en vändning som förändrade allt.
– Det man inte tror ska kunna hända, hände. När barnen hade fyllt två år dog en av kvinnorna i mammagruppen. Allt gick väldigt fort, det var chockartat, säger Åsa.
I tio år har Åsa Svanberg skrivit romanen ”Vänskapsväven”.
Dödsfallet gjorde att berättelsen fick en ny form. Åsa gick tillbaka, reflekterade, läste och skrev om. Sorgen var närvarande under skrivprocessen, vilket även avspeglas i romanen.
– En stor del av det jag skrev från början finns inte kvar i dag. Berättelsen har förändrats och formats, precis som det verkliga livet. Skrivandet har betytt mycket för mig, speciellt under den här tiden. Det är terapeutiskt.
”Vänskapsväven” tog form och i dag är den utgiven både som bok och ljudbok. Slutresultatet blev en varm feelgoodroman om kvinnlig vänskap och vad som kan hända när livet inte alltid följer den utstakade vägen.
– Den handlar om Julienne, Nadja, Elin och Lykke. Fyra kvinnor som är väldigt olika varandra, men att vara nyblivna mammor tillsammans ger tillräcklig grogrund för att en riktig vänskap ska ta form. Under två år flätas deras öden ihop.
Vänskapsväven är utgiven både som bok och ljudbok.
Åsa ser tillbaka på skrivprocessen med glädje, den har varit betydelsefull på många plan – och redan nu kan hon avslöja att en uppföljare är på gång.
– Det är ett sätt att uttrycka sig och använda den kreativa sidan av sig själv. Men det är också ett verktyg för att bearbeta sorg, vilket betyder väldigt mycket. Jag är tacksam för min fantastiska familj som har stöttat mig i mitt skrivande hela vägen.